Idag har varit en händelserik dag. Dels har Jonathan sett två flygplansavgångar, ett på fm och ett på em. Han tycker det är Jättespännande. Eftersom vi ska åka till Turkiet på semester så var Micke så klok att han gjort en poäng i att åka så ofta han kan med Jonathan till flygplatsen för att det inte ska bli en skrämmande upplevlese. Nu pratar Jonathan oavbrutet om att vi ska flyga flygplan till Turkiet.
Sen har vi varit och lekt hos farmor, farfar och Sisa (faster).
Efter middasluren åkte vi en sväng för att dels låta Jonathan bada och sen gå en promenad i den fina kvällssolen med farmor och farfar. Jonathan hade jättekul i det 29gr vattnet. Både farfar och Micke vadade i med byxorna på tillsammans med Jonathan som invigde sina nya byxor. Båtarna fick följa med ner i poolen och när bollen plockades fram blev Jonah modigare och vågade sig längre bort från poolkanten. Helt plötsligt faller han och får en reäl kallsup. Micke var ju precis bredvid så det var ingen fara, men vi kände ändå att det var färdigbadat för denna gång eftersom han hade börjat bli blå om läpparna. Trots kallsupen höll inte Jonathan med utan ansåg att det var roligare i vattnet än på land. Vi fiskade upp vårt skakade lilla asplöv trots protester och bylsade på honom flera lager för att han snabbt skulle bli varm igen.
Väl hemma var båda grabbarna jättetrötta. Under tiden Micke duschade av Jonathan kloret så gjorde jag en flaska välling och beslutade att göra en även åt William. Han har ju inte tagit flaskan vid tidigare försöka så hade visserligen inga förhoppningar att det skulle fungera denna gången heller. Samtidigt måste jag ju fortsätta försöka. Förr eller senare funkar det väl, tänkte jag. I det här fallet blev det förr och inte senare. Helt plötsligt fattade han och drack 60 ml innan han tyckte det räckte för denna gång. Underbart och äntligen! Bra jobbat William!
Skötbordsbrottningen med William gick som vanligt förutom en ny händelse; han ställde sig på alla fyra. Som vanligt rullade han runt till mage och under tiden jag tvättade honom under hakan så reste han sig till krypposition. Gäller att va med. Den här grabben skulle lätt kunna ramla av skötbordet med den nivå av aktivitet han håller medan han "ligger" där.
Jag vet inte om det var pga tänderna eller magknip från vällingen, men medan Jonathan slocknade som en stock så gallskrek William sig själv till sömns. Det var Jättesynd om honom. Inget hjälpte. Det märktes tydligt att han var ledsen för att han hade ont men inget jag gjorde tröstade honom. Till slut la jag honom i sängen igen, på sidan och bankade frenetiskt i rumpan. Tanken slog mig, "tänk om han är gluten el lactos intolerant!?" "Måste hålla det under uppsikt!"
Av det rytmiska klappandet i rumpan lugnade han till slut ner sig. När han väl hade somnat kändes det som om jag fått tennisarmbåge. Vad gör man inte för sina små.
Sen har vi varit och lekt hos farmor, farfar och Sisa (faster).
Efter middasluren åkte vi en sväng för att dels låta Jonathan bada och sen gå en promenad i den fina kvällssolen med farmor och farfar. Jonathan hade jättekul i det 29gr vattnet. Både farfar och Micke vadade i med byxorna på tillsammans med Jonathan som invigde sina nya byxor. Båtarna fick följa med ner i poolen och när bollen plockades fram blev Jonah modigare och vågade sig längre bort från poolkanten. Helt plötsligt faller han och får en reäl kallsup. Micke var ju precis bredvid så det var ingen fara, men vi kände ändå att det var färdigbadat för denna gång eftersom han hade börjat bli blå om läpparna. Trots kallsupen höll inte Jonathan med utan ansåg att det var roligare i vattnet än på land. Vi fiskade upp vårt skakade lilla asplöv trots protester och bylsade på honom flera lager för att han snabbt skulle bli varm igen.
Väl hemma var båda grabbarna jättetrötta. Under tiden Micke duschade av Jonathan kloret så gjorde jag en flaska välling och beslutade att göra en även åt William. Han har ju inte tagit flaskan vid tidigare försöka så hade visserligen inga förhoppningar att det skulle fungera denna gången heller. Samtidigt måste jag ju fortsätta försöka. Förr eller senare funkar det väl, tänkte jag. I det här fallet blev det förr och inte senare. Helt plötsligt fattade han och drack 60 ml innan han tyckte det räckte för denna gång. Underbart och äntligen! Bra jobbat William!
Skötbordsbrottningen med William gick som vanligt förutom en ny händelse; han ställde sig på alla fyra. Som vanligt rullade han runt till mage och under tiden jag tvättade honom under hakan så reste han sig till krypposition. Gäller att va med. Den här grabben skulle lätt kunna ramla av skötbordet med den nivå av aktivitet han håller medan han "ligger" där.
Jag vet inte om det var pga tänderna eller magknip från vällingen, men medan Jonathan slocknade som en stock så gallskrek William sig själv till sömns. Det var Jättesynd om honom. Inget hjälpte. Det märktes tydligt att han var ledsen för att han hade ont men inget jag gjorde tröstade honom. Till slut la jag honom i sängen igen, på sidan och bankade frenetiskt i rumpan. Tanken slog mig, "tänk om han är gluten el lactos intolerant!?" "Måste hålla det under uppsikt!"
Av det rytmiska klappandet i rumpan lugnade han till slut ner sig. När han väl hade somnat kändes det som om jag fått tennisarmbåge. Vad gör man inte för sina små.
