Dags för inskolning - 2a dagen på förskolan

Nu har det alltså dragit igång. Vi började Jonathans inskolning på förskolan i måndags. Igår blev vi tvungna att ställa in pga att jag var riktigt risig med reäl feber så fick pappa och Jonathan stanna hemma för att se efter Wille. Idag gick de eftersom jag kände mig lite bättre.

11 grader och kraftig blåst, 9 barn, 2 fröknar - ut i skogen. Det var bara Jonathan och en flicka till som hade mössa. Ett barn hade bara en tunn fleece tröja över sin innetröja. Inget som helst vindskydd mao. Fröknarna och Micke frös, finns det då inget sambandsteoretiskt tänkande hos de där fröknarna att "hmmmm jag fryser, kanske barnen fryser som inte har mycket hår på skallen och ändå ingen mössa!?" Fröknarna hade berättat för Micke att barnen får klä sig själva och det de klär på sig får de ha på sig. VA!!!! Är det bara jag och Micke som reagerar illa mot det eller finns det fler där ute? En flicka hade tagit på sig stövlarna på fel fötter. Småsak kanske, men låt säga att hon gör det varje gång de går ut, i flera timmar, i det här läget när deras små fötter fortfarande formas så kan det skapa problem för henne fram genom livet. Jag kommer från en fotproblemsfamilj så det känns som om jag vet lite om det.

Det är jättekul att Jonathan får träffa andra barn och få uppleva och lära sig nya saker. Det vill vi inte ta ifrån honom. Men, pedagogiken är ju inte samma på alla förskolor. Just den här vansinniga pedagogiken känns som om de (förlåt i förväg) dragit ur röven. Faktiskt. Låter jag upprörd? Jo, men det kan nog stämma. Detta är våran lilla guldklimp och för oss att se att fröknarna behandlar de andra små 2-åringarna med sådan oaktsamhet så vet vi ju att Jonathan kommer utsättas för samma sak. Svårt. Efter inskolningen, så får vi nog ta ett prat med föreståndaren, och är det så att vi inte ser på detta med samma ögon så får vi ta ur honom ur just denna förskola och leta efter annan. Så känns det just nu.

Förskolan har en hemmasnickrad brandbil som barnen kan sitta i och klättra på. Jonathan älskade givetvis denna, och har inte pratat om annat sen i måndags. Den har, enligt Micke, potentiellt livsfarliga säkerhets brister som han absolut inte uppskattade. Givetvis hittade lille Jonah en av de säkerhetsbristerna. Han föll handlöst mot en oslipad kant och slog ett djupt jack i ansiktet en 1/2 cm ovan överläppen på hans högra sida. Så, när de kom hem ringde Micke till BVC och fick åka raka vägen dit med Jonathan för en undersökning. Det behövdes ingen åtgärd. Det kommer bli ett ärr som förhoppningsvis bleknar bort. Annars får han väl en lite ersättning från försäkringsbolaget. Vi har bilddokumenterat såret så man specifikt kan påvisa datum och var i ansiktet det sitter. Lilla gubben. :-(

5e tanden på väg

Idag upptäckte jag Williams 5e tand på väg. Bottenkäken på hans högra sida om de två små som redan kommit. Jag hade precis gett honom lunch. Nöjd och glad joddlade han för FULL HALS och det var i samband med det som jag såg den lilla, lilla sprickan i tandköttet. Vad fort det går nu. O jag som inte lyckats sluta amma. Det sprätter i hela kroppen på honom och han blir överförtjust när det är dags för bröstet. Hur kan man säga nej till det? Det kanske jag gör snabbare än snabbast dock efter första onda bettet. Jag har fått några små tjuvnyp hittills, men inget som fått mig att skrika till än. Så, så länge som han efterfrågar att bli ammad så fortsätter jag. Jonathan tappade intresset själv när han var ganska exakt 7 månader. Wille har ju passerat det stadiet. Det kommer när det kommer, alla barn är olika.