Färger kan va svårt.

"tuut tuut, häj kommej den blåla och den löla bilen", varnar Jonathan när han susar fram med bilarna på fönsterbrädet. När Micke på sitt mest pedagogiska sätt försöker tillrättavisa sonen om att den bil Jonathan tycker är blå faktiskt är röd och så och vise versa, kontrar Jonathan med att korrigera sin far med tydligt och bestämt uttal "nej pappa, den blå-la bilen".

Blinka lilla stjärna

För bara 2 dagar sedan började Jonathan sjunga hela sången blinka lilla stjärna. Fram till den punkten hade han nynnat och sjungit på något obegripligt. Nåt han har hittat på, svarade Micke, när jag frågade vad Jonathan sjöng på för sång. Lite visste vi att det var blinka blinka som formades och till slut skulle komma fram. Igår när vi hade kalas och firade att William fyllt 1 så var Jonathan inte sen med att hålla konsert, om dock än lite blygt kanske. Tidigare på dagen lyckades Micke fånga ett av de mer privata konserttillfällena på film vilket känns ovärderligt. Gulligare blinka- version går inte att få tag på. Snart kan han sången med bravur och då är det ju för sent att föreviga just de här stapplande ögonblicken.

Kraften bakom marknadsföring mot barn

Igår kväll fick Jonathan en leksakskatalog av farmor. Den blev snabbt populär och han satt vid bordet, i soffan och låg på skötbordet och bläddrade i sin katalog. Katalogen har skickats ut av ett leksaksbolag till hemmen nu inför jul till just för att man kan få idéer till vad man kan köpa i julklapp till sina barn.... trodde jag ja. I förmiddags blev vi varse varför dessa kataloger skickas ut.

Jonathan hade suttit i fåtöljen och bläddrat och tittat när han plötsligt reser på sig, går ut i köket och hämtar en sax ur kökslådan. Detta är första gången han själv hämtar en sax från en låda. Micke hann stoppa Jonathan och la tillbaka saxen. Jonathan gick då och hämtade katalogen och kom fram till mig, visade med handen att han ville ha ut bilden och sa "sissa ut".- Jaha, svarade jag, du vill att mamma ska hjälpa dig klippa ut bilden. "Jaaoh" svarade Jonathan, halvgråtandes, halvskrattandes. Jag hämtade saxen och klippte ut räserbilen ur katalogen, medans Jonathan fnittrade och skrattade exalterat. Jag gav bilden till Jonathan som blev.... förtvivlad. Vad nu då?! "Bilen", tjöt han, och försökte greppa om räserbilen med handen och dra ut den ur bilden. Åhhh, Micke, han trodde att själva bilen kunde komma ut ur bilden, sa jag till Micke som tittade med medlidande på Jonathan. Jag försökte förklara för Jonathan att det bara var en bild av en bil och att man var tvungen att åka till affären och handla bilen för att kunna leka med den hemma. "Lalla bilen", svarade Jonathan, fortfarande ledsen att han inte kunde leka med räserbilen på bilden. Den här scenen med gråt och upprördhet forsatte i alla fall en halvtimme med olika fordon från katalogen tills vi var på vippen att åka och handla en bil till Jonah. Det är just en sådan här situation leksaksföretaget vill skapa, sa Micke. De har verkligen "lyckats" med sitt syfte.

Flaskpremiär

Idag har varit en händelserik dag. Dels har Jonathan sett två flygplansavgångar, ett på fm och ett på em. Han tycker det är Jättespännande. Eftersom vi ska åka till Turkiet på semester så var Micke så klok att han gjort en poäng i att åka så ofta han kan med Jonathan till flygplatsen för att det inte ska bli en skrämmande upplevlese. Nu pratar Jonathan oavbrutet om att vi ska flyga flygplan till Turkiet.

Sen har vi varit och lekt hos farmor, farfar och Sisa (faster).
Efter middasluren åkte vi en sväng för att dels låta Jonathan bada och sen gå en promenad i den fina kvällssolen med farmor och farfar. Jonathan hade jättekul i det 29gr vattnet. Både farfar och Micke vadade i med byxorna på tillsammans med Jonathan som invigde sina nya byxor. Båtarna fick följa med ner i poolen och när bollen plockades fram blev Jonah modigare och vågade sig längre bort från poolkanten. Helt plötsligt faller han och får en reäl kallsup. Micke var ju precis bredvid så det var ingen fara, men vi kände ändå att det var färdigbadat för denna gång eftersom han hade börjat bli blå om läpparna. Trots kallsupen höll inte Jonathan med utan ansåg att det var roligare i vattnet än på land. Vi fiskade upp vårt skakade lilla asplöv trots protester och bylsade på honom flera lager för att han snabbt skulle bli varm igen.
Väl hemma var båda grabbarna jättetrötta. Under tiden Micke duschade av Jonathan kloret så gjorde jag en flaska välling och beslutade att göra en även åt William. Han har ju inte tagit flaskan vid tidigare försöka så hade visserligen inga förhoppningar att det skulle fungera denna gången heller. Samtidigt måste jag ju fortsätta försöka. Förr eller senare funkar det väl, tänkte jag. I det här fallet blev det förr och inte senare. Helt plötsligt fattade han och drack 60 ml innan han tyckte det räckte för denna gång. Underbart och äntligen! Bra jobbat William!

Skötbordsbrottningen med William gick som vanligt förutom en ny händelse; han ställde sig på alla fyra. Som vanligt rullade han runt till mage och under tiden jag tvättade honom under hakan så reste han sig till krypposition. Gäller att va med. Den här grabben skulle lätt kunna ramla av skötbordet med den nivå av aktivitet han håller medan han "ligger" där.

Jag vet inte om det var pga tänderna eller magknip från vällingen, men medan Jonathan slocknade som en stock så gallskrek William sig själv till sömns. Det var Jättesynd om honom. Inget hjälpte. Det märktes tydligt att han var ledsen för att han hade ont men inget jag gjorde tröstade honom. Till slut la jag honom i sängen igen, på sidan och bankade frenetiskt i rumpan. Tanken slog mig, "tänk om han är gluten el lactos intolerant!?" "Måste hålla det under uppsikt!"
Av det rytmiska klappandet i rumpan lugnade han till slut ner sig. När han  väl hade somnat kändes det som om jag fått tennisarmbåge. Vad gör man inte för sina små.

Dags för inskolning - 2a dagen på förskolan

Nu har det alltså dragit igång. Vi började Jonathans inskolning på förskolan i måndags. Igår blev vi tvungna att ställa in pga att jag var riktigt risig med reäl feber så fick pappa och Jonathan stanna hemma för att se efter Wille. Idag gick de eftersom jag kände mig lite bättre.

11 grader och kraftig blåst, 9 barn, 2 fröknar - ut i skogen. Det var bara Jonathan och en flicka till som hade mössa. Ett barn hade bara en tunn fleece tröja över sin innetröja. Inget som helst vindskydd mao. Fröknarna och Micke frös, finns det då inget sambandsteoretiskt tänkande hos de där fröknarna att "hmmmm jag fryser, kanske barnen fryser som inte har mycket hår på skallen och ändå ingen mössa!?" Fröknarna hade berättat för Micke att barnen får klä sig själva och det de klär på sig får de ha på sig. VA!!!! Är det bara jag och Micke som reagerar illa mot det eller finns det fler där ute? En flicka hade tagit på sig stövlarna på fel fötter. Småsak kanske, men låt säga att hon gör det varje gång de går ut, i flera timmar, i det här läget när deras små fötter fortfarande formas så kan det skapa problem för henne fram genom livet. Jag kommer från en fotproblemsfamilj så det känns som om jag vet lite om det.

Det är jättekul att Jonathan får träffa andra barn och få uppleva och lära sig nya saker. Det vill vi inte ta ifrån honom. Men, pedagogiken är ju inte samma på alla förskolor. Just den här vansinniga pedagogiken känns som om de (förlåt i förväg) dragit ur röven. Faktiskt. Låter jag upprörd? Jo, men det kan nog stämma. Detta är våran lilla guldklimp och för oss att se att fröknarna behandlar de andra små 2-åringarna med sådan oaktsamhet så vet vi ju att Jonathan kommer utsättas för samma sak. Svårt. Efter inskolningen, så får vi nog ta ett prat med föreståndaren, och är det så att vi inte ser på detta med samma ögon så får vi ta ur honom ur just denna förskola och leta efter annan. Så känns det just nu.

Förskolan har en hemmasnickrad brandbil som barnen kan sitta i och klättra på. Jonathan älskade givetvis denna, och har inte pratat om annat sen i måndags. Den har, enligt Micke, potentiellt livsfarliga säkerhets brister som han absolut inte uppskattade. Givetvis hittade lille Jonah en av de säkerhetsbristerna. Han föll handlöst mot en oslipad kant och slog ett djupt jack i ansiktet en 1/2 cm ovan överläppen på hans högra sida. Så, när de kom hem ringde Micke till BVC och fick åka raka vägen dit med Jonathan för en undersökning. Det behövdes ingen åtgärd. Det kommer bli ett ärr som förhoppningsvis bleknar bort. Annars får han väl en lite ersättning från försäkringsbolaget. Vi har bilddokumenterat såret så man specifikt kan påvisa datum och var i ansiktet det sitter. Lilla gubben. :-(

Wille på BVC och Jonathans första Bästis

Idag var vi på BVC med Wille för läkarundersökning. 9120 gr, 72,5 cm lång. Fortfarande exakt på sin egen kurva för alla mått. 1 kurva över snitt för vikt och 1,5 kurva över snitt för längt. Han visade prov på hur stark han är när läkaren ställde honom på skötbordet och där stod han rak som en pinne och ville inte sätta sig ner. Han charmar med sin glada personlighet och det var samma sak nu. Från öra till öra flashade han doktorn ett stort smil och visade sina två små tänder och skymten av en smilgrop i högra kinden.

Jonathan har varit med farmor, farfar och Sisa hela eftermiddagen medan vi har åkt runt överallt och inhandlat för den analkandes semestertrippen till Turkiet. Wille har varit en bra sport och hängt med utan gnäll när mor och far flackat både hit och dit. När vi kom för att hämta hem Jonathan så ville han inte lämna Sisas famt. "Hej Jonathan", utbrast jag, "får mamma en kram!" Han sken upp som en sol och svarade "naeh, Sisa" och hängde sig hårdare kring Sisas hals. :-) Han hade inte alls tid med mamma. Sisa släppte ner honom på golvet och jag frågade om han skulle följa med mamma och pappa hem till huset. Svaret var givet, "leka Sisa". Jag tror bestämt Jonathan fått sin första bästis!

Han sa sitt namn

Idag sa Jonathan sitt eget namn för första gången. Det blev både Nona och Jonah i mixen av alla  försök. Jättekul. Nu har den spärren lossnat. ,

Situationen var som sådan att han stod vid Micke som sa "Om jag säger, Hej vad heter du. Då ska du svara, jag heter Jonathan". Samtidigt som detta skedde kom jag bärandes på en latte åt Micke och frågade i förbifarten, kan du säga "Jonah", på det svarade Jonathan direkt "jonah". Jag blev så överraskad att jag tappade hakan. Jag ställde ifrån mig kaffet och plockade upp hakan....skojade bara :-), självklart menar jag Jonathan. Jag gav honom en bamsekram. Micke applåderade och vi gav massor av beröm. Därefter ställde jag ner honom och sprang och hämtade kameran. Typiskt morsan, tänkte väl Jonathan, som blev lite sur när kameran skulle fram. Jag lyckades till slut knäppa en bild samtidigt som jag fick honom att igen säga "Jonah".

Min minomino

Idag har vi hunnit med mycket. Vissa dagar tenderar att bara försvinna utan att man hunnit med något. Andra försvinner de också fast man som idag ändå hunnit med en del. Den gemensamma nämnaren dock: dagarna går för fort.

Förmiddagen spenderade vi ute. Jonathan kallar sin ute-leksakslåda för Rorri, som i Rorri räserbil. Den är röd-lila med ett smily face på kortsidan. Så, han berättade efter frukost att han ville leka med Rorri. Sagt och gjort. Medan jag drack en latte på farstukvisten så grävde Jonathan med alla sina grävskopor i gruset.
Mormor kom precis när jag la Jonathan för middags-lur. I monitor hörde vi hur Jonah räknade "oåaa, iioo, eeva, dolv, ...eeva, dolv". Någonstans har nr tio tagit vägen. Han hoppar alltid över det. Och visst, det går ju lika bra för det. 

Jonathan har ännu inte lyckats få fram ordet mormor, men idag kom steget dit - "minomino". Mormor har nu alltså blivit minomino. Jonathan och mormor har en speciell lek tillsammans, de bygger. Bygga minomino. Då tar de fram mjukklossarna och staplar och river. Favoritleken med minomino.

Titt-ut

Det är så härligt att se barnen leka tillsammans. Idag blev det leken titt-ut som stod högst på skojlistan. Båda barnen skrattade och fnissade gott. En liten försmak på hur roligt de kommer ha tillsammans när Wille blivit lite äldre och kan bli än mer delaktig i leken. Just nu dock är Jonathan inne i en "vill inte dela med mig" fas. Om William har fått tag på någon av leksakerna så är Jonathan snabbt där och hävdar sitt leksaksföreträde. Han tycker att alla leksaker är hans. Det är klart att vi tillrättavisar hans beteende men just nu utan större framgång. Han blir totalt knäckt när vi kört över honom och tagit tillbaka leksaken från honom och gett den till William. Svår balansgång det där. Men, han växer väl ur det lagom tills William kommit in i den åldern :-)

 

Hette han Jonathan eller var det Emil?

Undertiden jag satt badvakt åt Jonathan idag passade jag på att bläddra lite på nätet. Jag registrerade att badrummet doftade gott av duschtvål men tänkte in mer på det. Jonathan plaskade och lekte glatt med sina nya båtar i badbaljan och utbrister "tiiita bubbe tiitta". Vi hade fyllt på ett bubbelbad åt honom för att göra badet lite roligare. På Joathans uppjagade utrop om bubblor såg jag att det hade blivit fler bubblor i badet - VÄLDIGT mycket fler bubblor. Normalt sett försvinner bubblorna efter ett par minuter, inte förökar sig. "Vad i hela... Va nu då...vad är det han leker med!?" Båten guppade glatt för sig själv och Jonathan hade i stället fått tag på min bästa duschtvål och hade tömt ut allt innehåll i badvattnet. Därefter hade han fyllt flaskan med vatten igen, sprutat ut innehållet så det skapade mängder av parfymerade bubblor och var mitt inne i en upprepande procedur när jag äntligen reagerade. Bubblorna fyllde hela badbaljan och Jonathan hade börjat gno sig i ögonen med det såpiga vattnet. Trots att jag satt precis bredvid så hade jag ändå lyckats missa att han hade fått tag på den där flaskan och än mer att han hade hunnit tömma ut hela det cremiga innehållet. Hujedamej, de hyss den lilla gossen Jonathan hittar på. Jag känner mig lite som Emils mamma, Alma, som i stället för att blogga skrev i sin blå bok om de hyss den olycksalige gossen Emil tagit sig för den dagen.  "Hyss hittar man inte på, di bare blir. Och att det är ett hyss det vet man inte förrän efteråt."

Innan jag fiskade upp min blomdoftande son ur badet så passade jag på att föreviga den komiska situationen på bild.

Världens bästa pappa

Mina grabbar har världens bästa pappa! Från det att pojkarna var precis nyfödda har Micke haft en dialog med dem. Hur menar jag då kan man ju undra? Ja, han pratar med dem om allt möjligt. Inte bara "gogoogaga" bebisprat utan som idag tex när Jonathan satt hos Micke i fåtöljen och hade OS mys framför hästhoppningen som visades på tv:n. Jag hörde hur Micke berättade för Jonathan om det som hände på tv:n, pekade, kommenterade och ställde frågor. Han fick något svar här och var från Jonah, och så fortsätter dialogen. Fram och tillbaka. Man märkte tydligt att Jonathan lyssnade uppmärksamt och trivdes i situationen.

För mig är det något alldeles unikt att se en far prata med sina så små barn sådär i långa mysiga konversationer. Både far och son så fullt engagerade i dialogen. Inget konstigt, tillgjort eller krystat bara fullkomligt naturligt. Precis samma sak skulle Micke kunnat göra med William 6 månader. Williams svar skulle ju naturligtvis varit just "googogaga", men Mickes del av konversationen skulle varit densamma.

Jonathan tycktes gilla hästhoppning. När han hade tröttnat på att sitta och mysa med sin pappa så gick han fram till tv:n och hjälpte hästarna: "oh hej, tiiiittta, ohhh hopp, tiiiitaaa kacki, oh hopp". Vi kunde inte hålla oss för skratt. Det var så äkta och genuint. Mycke bättre än så kan OS inte bli.

 

Tagen på bar gärning

2 års bus är något man bara får räkna med om man har ett nyfiket barn. Den sekund man inte är uppmärksam så får man som förälder skylla sig själv. Lämnar man kryddorna på bordet efter en smarrig italiensk måltid så är det bara ren tur om kryddorna står kvar när man väl kommer på att de ska ställas in i skåpet igen. 

Även att städa upp efter sig själv var rolig tyckte Jonathan som passade på att bli en grävskopa i vitlöksberget. När Jonathan väl ansåg att det var färdigstädatstädat så försvann han tyst under tiden mamma plockade fram dammsugaren. En tyst Jonathan håller alltid på med något fuffens, det har vi lärt oss. Det är klart, det fanns ju fler kryddor att upptäcka, och det kunde ju inte han rå för.

Musikaliskt intresse

Det har blivit tydligt för oss att Jonathan uppskattar musik och även har ett musikaliskt öra. Han kan spendera lång tid framför en konsert dvd tillsammans med mamma och pappa. Favoriten är först och främst Pink, med Ave Mary-a. Vilken han för övrigt gärna sjunger på både nu och då, men på sitt eget vis Aaaaeeehhhh iiiiiiiiaaaaaa, efterföljt av en applåd för sig själv. Förutom "här kommer Diego" och bamses visa, så har nu Michael Jackson visat sig vara bland favorit toppen. Han satt länge och väl framför konsert/film dvdn This Is It tillsammans med övriga familjemedlemmar.

Ikväll passade vi på att bege oss ut en sväng på stan. Ett stort Svenskt band spelade mitt inne i city och trots att vi inte hade några biljetter in i själva spelområdet så tänkte vi gå en runda i den ljumma sommarkvällen. Kanske skulle vi höra lite i alla fall. Vi råkade hitta en passade plats att stanna till. Det var en bit ifrån men det gick utmärkt bra att ändå få njuta av den rockiga musiken och flashiga showen. Det här var den första livekonserten Jonathan fått uppleva och han njöt verkligen av underhållningen säkert förankrad uppe på pappas axlar. Vi stannade halva konserten, sen var det dags att få våra små guldklimpar i säng. William sov så gott i vagnen under tiden att det inte var några problem att vara kvar så länge. Eftersom vi stod en bit ifrån, bland minst ett hundratal andra fri-biljetts människor som hade strömmat till, så var ljudvolymen också ok för så små öron.

Micke och jag var båda förvånade över mängden ansamlade människor som medvetet var placerade på gratisavstånd med stolar, bord, snacks och diverse sprit. "Tänk vad biljettpengar de går miste om med tanke på att de tar 450 kr per biljett", sa Micke. "Ja, tänk också så många människor som de egentligen borde betala skadestånd till", sa jag. "De som bor här tycker nog det är lagom kul". Tanken slog mig att hade jag bott där så hade jag nog varit hur irriterad som helst över intrånget av det dunka-dunkat rakt in i mitt hem när jag försökte natta småttingarna. Förmodligen en typisk mamma-tanke. Musiken ekade och studsade mellan byggnaderna och skapade på vissa platser ett riktigt oljud. Stackars boende. Vem hade frågat dem om lov? Allt annat i sverige handlar om att få lov för än det ena än det andra. Självklart hade detta speleri också kommit med ett lov från en myndighet någonstans och säkert en stor summa pengar för att få det lovet. Men borde inte ett lov komma från de som verkligen påverkas? När vi sökte bygglov för vårat garage så var det så väldigt noga att "höra grannar". Kommunen skulle till och med höra sig själva eftersom de är grannar med skogsmark på ena sidan av vår tomt. Vem kan störas av ett garage jämter en skog? Men, hade grannar hörts inför det här? Självklart inte. Här hade vi kändisar som skulle tjäna pengar som kommunen i sin tur tjänade pengar på. Inte hörde man några grannar om lov för det. När allting i slutänden egentligen handlar om pengar, vad är det då som skiljer myndighetens verksamhet från en maffiaverksamhet? Förmodligen bara en sak, den ena maffiaverksamheten är laglig.

Pengar hit och pengar dit, hur som helst så fanns det även för oss ett stort värde i det hela, om dock inte av den monetära arten. Vi fick se Jonathan upprymt och uppfylld av sin första livekonsert, och det var ovärderligt. 

Bilbus hos mormor och morfar

När värmen slår till som den gjort de senaste 3 dagarna så är det ännu större nackdel för grabbarna att inte tomten är i ordningställd än. (nästa sommar, nästa sommar, håller tummarna) Hur roligt är det att sitta utanför i värmen och gräva med grävskopor i grus? Visst, oftast jättekul självklart, för det är ju grävskopor och vad kan vara roligare än grävskopor? Men, eftersom framsidan här hemma blir stekhet i solen så beslutade jag i förmiddags att packa in grabbarna i bilen och bege mig ut på landen till mormor och morfar. Härligt stor gräsmatta, grusväg, inga bilar (förutom någon enstaka granne), en bäck som porlar, fåglar som kvittrar och en hel del hästflugor som bits. Mindre roligt kanske. Men, gör man som Jonathan, åker riktigt fort på sin röda blixtenbil så åker man ju ifrån alla flugor, bromsar, blinningar och mammor. Jonathan passade på att testköra grusväg, gräsmatta, altan, nyligen flytspacklat golv inomhus, rabatter, stenplattor och varför inte en och annan utomhustrappa. Det går det med tydligen bara man har tillräckligt stark vilja. Roligt var det hur som helst och leken slutade inte förrän det var dags att bege sig hem igen.

Vart tog ljusen vägen?

Det finns ett skåp i köket som för Jonathan inbjuder till både bus och påhitt. Spännande skåpet. Vi tog för en tid sedan bort dörrhandtaget för att hindra att han skulle ta sig in, men det dröjde inte länge förrän han kom på knepet för att få upp dörren ändå. Du vet, det är ett sån't där skåp där lite av varje hamnar. Saker som inte har någon annan angiven plats. Servetter, pennor, vaser, stearinljus, köksvågen, samarin och en hel del krimskrams.

Här om dagen när jag hade bytt blöja på William, en ypperlig tidpunkt att hitta på bus, kom jag ut i köket och då stod dörren till spännande skåpet på vid gavel och mina jul-stearinljus var borta. Jonathan hade andra planer för de där ljusen än att va inne i ett för övrigt tråkigt och mörkt skåp. Han hade packat alla ljus fint i sin släpvagn och begav sig iväg på hemligt uppdrag.

26/7 Uppdatering till ovan inlägg. Efter Jonathans ljus-bus blev stearinljusen kvar på gömstället. De glömdes liksom bort i dagens vardagliga kaos. Helt plötsligt får Jonathan för sig att städa. Han for in under skötbordet, in bakom pumpen, kom tillbaka ut med ljusen i högsta hugg, ut i köket, öppnade hemliga skåpsluckan och la tillbaka ljusen. Detta följdes av stora applåder från mor och far, varpå han upprepade handlingen för att hämta resterande ljus. Detta också följdes av stora applåder från mor och far varpå Jonathan svarade med en glädjedans och applåder åt sig själv :-)

Dagliga telefonsamtalet

Jonathan tycker det är jätteroligt att prata med mormor på telefonen. Vi tycker också det är roligt. Han går omkring i huset och pekar på olika saker och berättar för mormor vad han ser. Mormor pratar givetvis på hon också och konverserar tillbaka. Jonathan lyssnar intensivt och svarar med något annat han ser. Bebe, pappaeh, mammaeh, titt-ut, stol, gäkocka, kacki, dato, och så fortsätter det. Det är så intressant att se honom lyssna, prata och över huvud taget förstå vad det är han pysslar med. Idag försökte han ringa själv till mormor. Det gick mindre bra. Han tyckte han skulle trycka bara på knapp nummer fyy-faa, fyy-faa, fyy-faa, fyy-faa.

Första tanden

Igår eftermiddag tyckte jag att jag kände något hårt och vasst i Williams underkäke. Kan det var en tand på väg tänkte jag. Jag försökte titta, men såg inget. Jag kände dock och sa till Micke att jag tycker mig känna en liten tand på gång. Mycket riktigt, i morse när jag tittade igen så fanns det en liten skåra synlig där tanden brutit igenom tandköttet. William är idag 5 månader och 3 veckor gammal.

På Jonathans 6 månadersdag skrev jag som svar på en samtalstråd till mammagruppen att Jonathan varken hade fått tänder eller hår. Han vägde då 7700 och var 69 lång. På 7 månadersdagen skrev jag: "Jonahs tand har inte riktigt kommit upp än det är bara tandköttet som spruckit och det är vasst. Vi har inte börjat borsta än men om några dagar kommer vi nog börja. Han tuggar också på utsidan av nappen, o vill gärna bita på våra fingrar."

En dag fyllt av första...

Idag var det dags att smaka gröt. Vi fick reklamprov på posten här om dagen från Nestles med bla en påse gröt. Kanon. Jag hade bara köpt hem välling i förberedande syfte, så det kom alldeles lägligt. Jag blandade till en halv potion. Med Wille i stolen kom Jonathan tjoandes och tyckte att det hela var väldigt spännande. "Gäöt" utbrast han och plockade ut nappen han tidigare hade stulit ur Willes mun och stoppat i sin egen. "Naeh Jonathan, du har redan ätit, nu är det William som ska äta." Jonathan accepterade läget snabbt och stoppade tillbaka nappen i munnen och satte sig på stolen bredvid för att titta på. Vid varje sked jag gav William hade jag en liten ljudeffektsmaskin bredvid. "nam-nam-nam" lät det från Jonathan som finssade och for fram och tillbaka på stolen.
"Vill du mata bebe", frågade jag Jonathan. "jaoh" svarade han glatt och hoppade upp i mitt knä. "nam-nam-nam" sa han när han med min hjälp matade in sked efter sked i Williams mun. William tyckte att det smakade jättegott och dök efter skedarna när de närmade sig munnen. Hälften kom ut igen eftersom han inte riktigt fått kläm på vad man gör med tungan när man äter i stället för suger och dricker. Jonathan tröttnade när han själv råkade bli kladdig från Willes utfall efter skeden.
Riktigt mätt blev han inte utan passade på att smakade både på haklappen och stolsdynan när gröten slutade komma. Vi satte oss i soffan och avslutade måltiden med mjölk i stället.

På eftermiddagen beslutade vi oss för att göra ett andra försök med välling. Jag provade välling här om dagen utan framgång. Han fattade inte hur han skulle handskas med pipen på den nappflaskan så igår när vi var och handlade passade jag på att köp en annan flaska, med en annorlunda pip och trodde det skulle funka bättre. Detta var Mickes och Jonathans första "mata Wille med välling"-försök. Tyvärr så lyckades det inte denna gång heller. Jonathan blåste i flaskan första gången han fick flaska och Wille tuggar. Man tycker att han borde va expert på sugreflexen eftersom han inte gjort något annat sen han föddes, men tydligen faller det sig mer självklart för honom att tugga i stället. Efter mycket trug så var William så frustrerad och hungrig att vi fick ge upp och återgå till gamla bröstrutiner. Så, bättre lycka nästa gång helt enkelt.  

Fyyfaa, Fem

Jonathans räknetalang fortsätter att förvåna.
Idag gick han fram till samsungkartongen som stod kvar i hallen från igår kväll, pekade på nr 4 och sa: "fyyfaa". "BRA!!! Jonathan!!!!" utbrast jag. "Det stämmer, det är nummer fyra".

Jag plockade därefter upp Jonathans flippflopps och frågade honom vad det var för siffra på skorna. "Fem" svarade han och gick glatt vidare till nästa äventyr. Jag stod kvar med skon i handen och hakan på golvet :-).

Var har han lärt sig hur bokstäverna ser ut? Han avslöjade ju här om dagen att han kunde räkna, men att han hade kopplat ihop orden med en symbol för ordet det visste jag inte. Just nu händer det nya saker så otroligt fort i hans hjärna att jag knappast hinner med att dokumentera.

Du behöver inte ha så bråttom min älskade son. Du får gärna vara liten lääääänge lääänge.

1a bettet

Vi hade precis fikat klart. Jag dukade av bordet och vände mig mot diskbänken bara in några sekunder när William helt plötsligt började gråta. Jonathan skyndade snabbt bort från Willes sitter och såg så där skyldig ut som bara en 2-åring kan göra. Salivet och de djupa märkena i Williams panna och hjässa avslöjade med stora bokstäver vad som just hade hänt. Jag plockade upp Jonathan och bar bestämt tillbaka honom till "bebe", pekade på den röda pannan med de djupa tandavtrycken, berättade skarpt  att man absolut inte får bita med tänderna på "bebe". Jag pekade på Jonathans tänder och sa "ajajaj, inte använda tänderna på bebe. Förstår du vad mamma säger?!".... en fråga som jag inte hade förväntat mig ett svar till men fick ändå: "naeh"

Man får ju inte börja skratta i en sådan situation, men det var inte långt ifrån att jag brast. Micke som stod bredvid fångade situationen och sa "berätta för honom igen då om han inte förstår". Så, vi drog samma visa igen för att förtydliga allvaret i det som hade hänt.