Hette han Jonathan eller var det Emil?

Undertiden jag satt badvakt åt Jonathan idag passade jag på att bläddra lite på nätet. Jag registrerade att badrummet doftade gott av duschtvål men tänkte in mer på det. Jonathan plaskade och lekte glatt med sina nya båtar i badbaljan och utbrister "tiiita bubbe tiitta". Vi hade fyllt på ett bubbelbad åt honom för att göra badet lite roligare. På Joathans uppjagade utrop om bubblor såg jag att det hade blivit fler bubblor i badet - VÄLDIGT mycket fler bubblor. Normalt sett försvinner bubblorna efter ett par minuter, inte förökar sig. "Vad i hela... Va nu då...vad är det han leker med!?" Båten guppade glatt för sig själv och Jonathan hade i stället fått tag på min bästa duschtvål och hade tömt ut allt innehåll i badvattnet. Därefter hade han fyllt flaskan med vatten igen, sprutat ut innehållet så det skapade mängder av parfymerade bubblor och var mitt inne i en upprepande procedur när jag äntligen reagerade. Bubblorna fyllde hela badbaljan och Jonathan hade börjat gno sig i ögonen med det såpiga vattnet. Trots att jag satt precis bredvid så hade jag ändå lyckats missa att han hade fått tag på den där flaskan och än mer att han hade hunnit tömma ut hela det cremiga innehållet. Hujedamej, de hyss den lilla gossen Jonathan hittar på. Jag känner mig lite som Emils mamma, Alma, som i stället för att blogga skrev i sin blå bok om de hyss den olycksalige gossen Emil tagit sig för den dagen.  "Hyss hittar man inte på, di bare blir. Och att det är ett hyss det vet man inte förrän efteråt."

Innan jag fiskade upp min blomdoftande son ur badet så passade jag på att föreviga den komiska situationen på bild.