För mig är det något alldeles unikt att se en far prata med sina så små barn sådär i långa mysiga konversationer. Både far och son så fullt engagerade i dialogen. Inget konstigt, tillgjort eller krystat bara fullkomligt naturligt. Precis samma sak skulle Micke kunnat göra med William 6 månader. Williams svar skulle ju naturligtvis varit just "googogaga", men Mickes del av konversationen skulle varit densamma.
Jonathan tycktes gilla hästhoppning. När han hade tröttnat på att sitta och mysa med sin pappa så gick han fram till tv:n och hjälpte hästarna: "oh hej, tiiiittta, ohhh hopp, tiiiitaaa kacki, oh hopp". Vi kunde inte hålla oss för skratt. Det var så äkta och genuint. Mycke bättre än så kan OS inte bli.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar