Vem man än är, hur mycket pengar man än har, hur känd man än är, vilket yrke man än har, och vad man än gör så kan man inte förhindra det. Det händer vare sig jag vill eller inte. Jag tycker det är svårt att greppa och fullkomligt omöjligt att förstå sig på. Det jag pratar om är tid. Tiden går, livet passerar, vi blir äldre och våra barn växer upp. Oundvikligt. Så är det bara. Om vi har tur.
I söndags var vi på 16-års kalas för min kusindotter Linnéa. Jag bodde utomlands när hon föddes och träffade henne första gången för hon var 6 år gammal. Nu är hon 16. Igår fick jag se en bild på Linnéa som 1-dags bebis och det var då det slog mig "åh nej, mina barn är snart tonåringar!" "jag vill inte!" "stopp, stanna, vänta!". Men hur mycket jag än protesterar så händer det ändå varje dag. De blir äldre. Jag blir äldre.
Jag längtar efter att få se nästa fas i mina söner utveckling, och samtidigt vill jag inte att de ska växa upp. Ta William tex; idag med sina dryga 5 månader och den gulligaste Lilla pussgurka man kan tänka sig som fullkomligt spricker upp av glädje så fort man bara tittar på honom; i morgon 15 år, målbrottet, moppe, tjejer, alkohol.... "åh nej, stopp, stanna, vänta, jag vill inte". Vi har så mycket att lära dem innan dess.
Så, jag går tillbaka till idag, tar en dag i taget, och framför allt: glädjs av nuet. Och på tal om nuet så är det i skrivande stund mitt i natten. Hög tid att sova med andra ord för snart är det dags att amma igen - vilket jag ska se till att glädjas av.
I söndags var vi på 16-års kalas för min kusindotter Linnéa. Jag bodde utomlands när hon föddes och träffade henne första gången för hon var 6 år gammal. Nu är hon 16. Igår fick jag se en bild på Linnéa som 1-dags bebis och det var då det slog mig "åh nej, mina barn är snart tonåringar!" "jag vill inte!" "stopp, stanna, vänta!". Men hur mycket jag än protesterar så händer det ändå varje dag. De blir äldre. Jag blir äldre.
Jag längtar efter att få se nästa fas i mina söner utveckling, och samtidigt vill jag inte att de ska växa upp. Ta William tex; idag med sina dryga 5 månader och den gulligaste Lilla pussgurka man kan tänka sig som fullkomligt spricker upp av glädje så fort man bara tittar på honom; i morgon 15 år, målbrottet, moppe, tjejer, alkohol.... "åh nej, stopp, stanna, vänta, jag vill inte". Vi har så mycket att lära dem innan dess.
Så, jag går tillbaka till idag, tar en dag i taget, och framför allt: glädjs av nuet. Och på tal om nuet så är det i skrivande stund mitt i natten. Hög tid att sova med andra ord för snart är det dags att amma igen - vilket jag ska se till att glädjas av.
Vilket fint inlägg!!
SvaraRadera