Jonathans nyfikna 2 års ålder kan vara lite omständig att ha med när man hembjuden till folk så här. Det blir ju inte direkt att vi båda kan sitta ned och äta och fika i lugn och ro, utan det är ett konstant spring efter sonen som ger sig iväg på att upptäcka allt. Vid ett tillfälle var vi tvungna att ge honom en time-out, vilket han hanterade jättebra. Samtidigt får vi inte glömma bort att inte åsamka Jonathan en känsla av skam när man säger till och ger offentlig time-out så här. Det är en fin balansgång. Känner ibland att jag nog kan tänka mig lite extra för gällande tonen jag använder. Man vill att han ska veta vad som gäller utan att bli sårad. Men, säga till och sätta gränser det måste man. Kärleksfullt men bestämt. Det mår alla i familjen bäst av på sikt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar