Hurra för William 5 månader idag: tar äntligen napp

Vår lilla kille snart stor. Fortfarande så liten men inget spädbarn längre. För fem månader såhär dags hade jag ganska nyligen fått mitt o Willes rum på bb. Han låg där i min famn så ny och omedveten. Idag så medveten och nyfiken. Då, den första natten tog han nappen. Nu har vi efter en lång period av anti-napp kommit 360 tillbaka till napp. Vi provade efter mycket jobb och trug till slut Jonathans storlek på napp och oj vad det satt bra och ljuden han gjorde fick mig övertygad om att napp är GOTT. Grattis min son på 5 månaders dagen.

Har ingen bra nappbild, men en 5-månaders bild :-)

Ny förmåga = ny erfarenhet

Idag har familjen varit en runda till Ikea. Det var några saker vi hade på inköpslistan till kontoret. För sakens skull gjorde vi det till en familjeutflykt. Jag tog med Jonathans nya pipmugg som han och Wille fick av kusinerna på dop/kalaset för ett par veckor sen. Han har tidigare vägrat allt vad pipmuggar heter och bara velat dricka från sin flaska. Men, i bilen på väg till Ikea kom han underfund med hur han öppnar och stänger pipen på muggen, vilket gjorde det hela väldigt skojigt. Han öppnade, drack, stängde, öppnade, drack, stängde och så fortsatte det hela vägen till Ikea. Hälften av vattnet hade han visserligen hällt ut mellan benen i ett av oss obevakat ögonblick, så när bilturen var klar så fick jag byta både hans blöja o brallor. Den andra hälften hade han pinkat ut när Ikeaturen väl var klar, så då var det bara att byta blöja och brallor igen. Tydligen funkar nr6 blöja inte alls längre. Tur i oturen hade jag plockat med ett par extrabrallor till Wille som Jonathan fortfarande kan ha i midjan. Det är klart, lite korta blev de visserligen, men vad gjorde det. Torr blev han i alla fall. När vi kom hem hade han pinkat igenom - igen. För övrigt använder vi nr 7 blöjor men jag hade missat att uppdatera blöjväskan.

När vi åkte hem dock, för att backa bandet, körde vi genom McDrive och köpte en var sin milkshake. Där och då lyckades Jonathan dricka ur sugrör för första gången och därför också smaka milkshake för första gången. En lyckad utflykt med andra ord med några roliga små mini-mil-stolpar för Jonah.

Mindre lyckat blev det dock när vi kom hem, vilket var på tok för sent och långt efter barnens läggtid. Båda sönerna lyckades givetvis bryta ihop samtidigt och stortjöt båda två i kanon. Inte bara "åh jag gråter visst lite"-tjut utan "jag är riktigt ledsen så jag tar i från tårna o blir blå i nyllet"-tjut. Det kan de göra: bryta ihop samtidigt, men inte somna och sova samtidigt. Så, jag passade på å bryta ihop lite jag också och skällde ut mannen som inte gjorde saker o ting enligt min agenda och strategi för att få dem i säng så snabbt och smidigt som möjligt....enligt mitt tycke. Jaa, vad säger man om sig själv i sådana situationer? "Hej, jag är en utpumpad två-barns mamma med nerverna utanpå. Trevligt att få skälla på dig". [Självironi]

Det här var tredje kvällen på rad som vi hade haft som tanke att titta på den där filmen vi hyrde för en vecka sen och som ska tillbaks i morgon. ...För trötta båda två. Måste sova....

Mammakväll

Diskhögen som återuppstår, leksakskaos, skötbordsbrottning...ja kvällens rubrik kunde varit många, men högst upp hamnade ändå mammakväll. För några veckor sedan såg jag ett inslag på tv där de gjort en studie över hur par med fler än ett barn spenderade sin tid kontra andra i samma ålder med ett barn el utan barn; den kategorin som var minst i tårtan var tid med vänner. Just därför är det med all rätt att mammakväll fick bli rubrik för ikväll. Att få sitta ner några timmar o snacka med tjejer som är i samma fas i livet som en själv är ett härligt avbrott i vardagens ekorrhjul med just återuppstående diskhögar, leksakskaos och skötbordsbrottning. Det händer allt för ofta att man planerar in en date med vänner men sen av den ena eller andra orsaken inte kan genomföra sina planer. Tiden räckte liksom inte till. Lite tröst gav dock inslaget att vi absolut inte är ensamma om att ha för få timmar på dygnet till allt vi planerar in och skulle vilja göra. Huvudsaken är ju trots allt att vi hinner med att leva här och nu och låta morgondagen bära sina egna bekymmer. Så, kontentan av det hela är att idag är jag glad att jag kunde lägga till en bit av tidtårtan till mina mammavänner. Det har varit en Trevlig kväll & jag är Nöjd o glad.

Hej mamma

Ikväll när William väl somnat för natten, runt 22, så gick jag in till Jonathan för att stoppa om honom. När jag lutade mig över sängen så tittade Jonathan plötsligt upp på mig och utbrast "he-hej mamma" sätte sig upp, vinkade och sa igen "hej mamma" efter vilket han la sig ned igen med huvet vid fotänden och somnade om, eller kanske rent av fortsatte sova. Det var väldigt komiskt och jag fick hålla mig för skratt. Micke berättade att Jonathan här om natten hade gjort "traktor-tipping" ljuden från Pixarfilmen "cars" mitt i natten. En annan natt hade han utbrustit "heeej buti" =hej dora Min son, en omedveten komiker vid 2-års ålder. :-)

Williams nya studieintresse

Igår morse innan vi hade klivit upp tog Wille tag runt mitt ansikte och kände runt och tittade så fascinerat. Det var helmysigt att bli så grundligt studerad av sin snart 5-månaders bebis. Idag hände samma sak, fast då var det Mickes tur. Tänk att vi har förmånen att få uppleva detta. Den här nya lilla personen med en tydligt utformad personlihet är nyfiken på sin mamma o pappa - o det är vi. William älskar sin mamma, fast han inte ens vet vad det är än. Jag behöver bara ge honom en blick på distans och han skiner upp som en sol. Här om dagen när han var hos farmor så blev han lite ledsen och gnällig i hennes famn. När jag tog honom så gav han mig en suck av lättnad och blev nöjd direkt. Bara jag tänker tillbaka på det så blir jag varm i hjärtat. Min pojke.

Jonathan kan sjunga

I morse när Jonathan och Micke gick upp hade Jonathan gått in i Mickes kontor där våra keyboards står. Först hade han lekt att han jobbade och gått fram och tillbaka mellan datorerna och knapprat på tangentborden. Han hade beordrat sin far att sätta sig på stolen på sidan om och bara titta, inte delta i leken. Sen hade han gått fram till våra keyboards och utan att de var påslagna så hade han lekt att han spelade och så sjöng han till. Första gången han verkligen sjöng en ren melodisnutt som jag hörde var för nån vecka sedan. Helt appropå bara. En melodi som han kom på själv. Han har ju tidigare sjungit på Ave Maria med pink och Diegomelodin, men där är ju tonerna lite trevande. Denhär melodislingan för en vecka sen var klockren. Det är tydligt att han är musikalisk och det ska bli jättekul att få följa den här utvecklingen :-)

Wille studerar

Jag upptäckte igår att Williams handmotorik tagit ett steg framåt. Så pass att han nu börjat studera sina händer. Han vrider och vänder på dem och verkar studera dem grundligt. Det ser nästan ut som han tänket "va ä de där för lustiga saker? Å titta dom rör på sig!" Helt förtrollad av dess rörelser stirrar han korsögt på händerna när de rent instinktivt hamnar i mun. Man måste ju smaka lite på dem.

Tid för mig själv

Min tid för mig själv är på kvällen/ natten när vi alla lagt oss och huset är tyst. Inga barn som gråter, inga blöjor att byta, inga munnar att mätta. Min tid. Jag valde bort min tid under dagstid när jag valde till barn. Kämpigt mellan varven, nej - hela tiden, men det räcker med ett ögonkast på mina guldklimpar för att veta att det är värt det. Vad kan vara mer välsignat än gåvan att ha barn? Vår lilla enhet som rör sig i unison. En grupp på 4. Vår familj. Både jag och Micke är uppväxta i familjer om 4 personer så nu känner vi oss kompletta och hela. Intressant iaktagelse, jag började med att skriva om mig själv och hamnade på något vis ändå på spåret "min familj". Där ser man var min fokus ligger. Kanske är det på tiden att lägga lite fokus på mer tid åt mig själv?!

Jonathans Ordlexikon

Jonathan har börjat samla på sig ord i en rasande fart. Helt plötsligt från ingenstans säger han något som vi inte hade en aning om att han kunde. Det är jättekul, verkligen. Tänkte, jag måste samla på mig de här orden i ett litet lexikon för framtida minnets skull. Kul att läsa när han blir äldre. Det här inlägget kommer därför att uppdateras vartefter jag har möjlighet att nedteckna fonetiskt de ord han säger.

mamma, pappa, bebbe
kacki = djur, katt, hund, kanin, alla mindre djur
buti = dora (andra karaktärer från Dora så som Issa, tikko, Diego)
baabe = bada
bubbe = bubblor
kage = vatten
kocka = klocka
kakoij = traktor
gäkocka = grävskopa
WOW
dato = dator
bai = Bye (engelska goodbye)
shyshö = cykel (därefter lägger han alltid till) fafa = farfar, eftersom farfar Bo har en motorcykel
tatuu = ketup
buu = blue (engleska ordet, från Dora när de ska välja vägen som är blå)
heeeepeckaaapeckaaa = helikopter
hemma paj (helt nytt ord den 5/7-12) Hade gjort blandade bärpaj som jonathan smakade av och då kom ordet paj. Han sätter ofta ihop följande ord: Gäkoka WOW tiiiiita pappaeih

Tag inte morgondagen för givet

Igår kväll satt jag och läste min gamla vän Nathans journal entry, eller snarare hans frus inlägg efter att han gått bort i leukemi och efterlämnat sig frun + en 5 årig dotter Addie. Jag hade tidigare inte sett detta inlägg av vad dottern fick uppleva i den stund som hennes pappa gick bort. Det grep tag i mitt hjärta och ifall bloggen plockas bort har jag kopierat in deras text härnedan:

"To end the journal i wanted to share Addisons dream, which I learned about few days after Nathans passing.

The last night Iwas with Nathan, t was late and Addison wanted to stay with me. I encouraged her to go with my sister to the hotel, and she wanted to know if daddy would be there in the morning. I told her he may not be there in the morning.

Addison went with my sister and ended up back at the hospital. Carol and I were with Nathan all night. As the doctors came in to say there was nothing they could do, and the chaplain reminded me its all in Gods Hands, Nathans heart stopped. While this was happening Addison sat straight up waking up shouting to my mother, "Is it morning?! I have to find my mom and dad!"

My mother brought her to th ICU room as the nurses encouraged them to step away. I asked the Chaplain to find Addie. He went to talk to her and she said "I know, daddys in heaven, he told me in my dream."

A few days later my mother told me about the dream. That evening at the funeral home, i asked for a place where addie an I could be alone. I had to know about the dream.

I said "addie did you have a dream about daddy?"
She said "yep! I saw him and he said I love you addie, but its time for me to go to heaven, I will talk to you in your dreams."
I said "what else did you see?
She said "we were in outer space but daddy saw the light and he had to go there. And I saw Jesus."
I said " you saw Jesus?!"
She said "Yep he was waiving at me and daddy" I asked her what he was wearing and she said "daddy looked like he always does before the hospital in his clothes, and Jesus was wearing a robe, but he didnt have a belt, it was a rope, and he had a cane it went from here to here ( as she pointed from her waist to her feet). She said he had long hair.

I had to tell nathans parents right away,and as i was sharing the story with them, Rex reminded me of the day he and i were in the room with Nathan he was talking, and asked for his dad. Then he asked if Rex had a cane, we both chuckled and rex said yes,but you wont need it when you get out of here. 
We wanted to share the dream, and it is truely a blessing that he said goodbye to addie."

Länken till bloggen kommer här: http://www.caringbridge.org/visit/nathanwalter/journal

William står

De senaste dagarna har vår yngsting börjat stå. Med hjälp men dock ändå - stå. Han håller sin tyng men inte balansen. Famen, gåstolen, gungan, gymmet och sittern är nu det cirkelpass som han kör om dagarna. Att vi kunnat lägga till gåstolen har vidgat hans vyer mycket, och speciellt sen Jonathan upptäckt att han kan skjutsa omkring på lillebror i gåstolen så har Wille fått se hemmet från en helt ny vinkel. Han orkar inte jättelänge, utan blir gnällig efter ett tag och vill till en ny station, oftast famen.

Idag på skötbordet så drog han sig upp till sittande via hjälp av mina händer. Det i sig är inget nytt, men när jag försökte lägga ner honom igen så stretade han emot och var fast besluten att fortsätta sitta. Han la verkligen all kraft bakom att sitta kvar. Han växer så snabbt och utvecklas i ett tempo som slår mig med häpnad varje dag. Jonathan hade inte såhär bråttom. Jag hinner knappast inte med att njuta av min bebis förrän han växt upp.

Kakoij blev gäkoka blev gäkoWOW

I samband med att Jonathan fyllt 2 har hemmet fyllts av diverse Grävskopor och lastbilar. Nu för tiden har han inte ens tid att säga hela ordet gäkoka för det är nog så viktigt att få med ett stort WOW över sina fantastiska grävskopor som står absolut över hela hemmet. GÄKOWOW, WOW, Gäkoka

Dop och 2 års kalas

Igår döpte vi William. Vilken underbar dag det var. När vi ändå skulle ha dop passade vi även på att fira Jonathan som fyllde två den 15e.

Dagen började med att jag försov mig. William har haft för ovana de senaste nätterna att vakna en sisådär 20 över 4 och inte vilja somna om på ca 1 tim, vilket han troget gjorde även natten till dopdagen. Då ska jag också tillägga att jag varit uppe till 1 på natten med mitt kak-bak. Måste ju ha hembakat på dopkaffe och kalaset. Micke tyckte givetvis att vi skulle köpa kakor, men halva nöjet med att ha kalas är ju att få bjuda på lite hembakade kakor. Eller lite, ja sisådär en 250 kakor för lite drygt 30 personer. Jag kanske tog i i överkant!? Det blev en del kakor över om man säger så. Men, så lägligt att kunna glädja mina trogna städare efter festen med ett var sitt kakfat med sig hem :-) Kunde ju inte blivit bättre.

Hur som helst, jag försov mig lite pga att jag gick o la mig för sent och att William höll mig vaken halva natten. Så, när jag väl kom upp halv 9 så blev det lite brådis. Jag tenderar att bli lite 4-kantig och kör gärna med Micke lite när jag har ett schema att följa. Måste ju hinna allt som skulle hinnas innan dopet började kl 16.

Det spöregnade när vi packade bilen med allt vi skulle ha med plus oss själva. Vi kom ut till festgården vid strax efter 10 och då började det spricka upp. Bosse o Bitte mötte oss där och så drog vi igång att ställa i ordning med långbord, ballonger, cerpentiner, kakfat, smörgåstårtor, kaffe, läsk, partyfavours till barnen som skulle komma och sist men inte minst - barnens lekhörna. Micke hittade en skatt av leksaker, kuddar, mattor på undervåningen och gjorde en riktig myspys lekhörna med även de saker vi hade tagit med som tält, tunnel, bilar, bobbycars osv. Det blev kanon och Jonathan som redan körde omkring i hela rummet på sin bobbycar som en tok tyckte det var jättekul och ville inte åka hem. Men, jag var tvungen att få honom i säng vid 12 för att han skulle hinna sova något innan dopet. Hem kom vi och Jonah somnade vid kvart i 13.

Sen kom piskan fram och jag manade på maken att lägga på en rem. Men, tidsoptimist som han är fångade han snabbt in min piska och gjorde saker i sin egen takt i alla fall. Vi kom till kyrkan en kvart efter den tid jag hade haft som måltid. Dock en kvart innan dopet skulle börja. När kl väl var 16 så fattades det fortfarande 6 gäster. Vi väntade in 4 och de andra två stod utanför och väntade in oss när dopet väl var klart och vi alla kom ut. Ja-a vad säger man om det. Det hör till saken att mannen i det sällskapet ringde mig kl 15:40 och frågade om vi hade räknat med dem för i så fall skulle han hoppa in i duschen då. Ja, sa jag, ni har ju tackat ja på inbjudan så självklart är ni inräknade. Men, eftersom kl är 20 i så får du nog lägga på en rem för det tar er 20 min från stan ut till kyrkan....

Dopet blev jättefint och hellyckat. Micke höll William under dopakten och William tittade bara förundrat omkring, helt oberörd av vattnet och allt messande runtomkring. Vi turades om att hålla, då vårt lilla hjärta väger ca 8 1/2 kg. Micke var redan varm som det var och med en dryg 8 kg hantel i famen så rann svetten. Jonathan satt hos farmor och farfar och tittade på mig och sa "hej mamma" "bebbe" "hej mamma".  Han visade tydligt att han ville komma fram och jag nickade att det var ok. Han kom fram och tog min hand... i 3 sekunder, och sprang sedan tillbaka till farmor :-)

Vi åkte i karavan över småvägar till gården. Solen sken och det var glädje och kalasstämning i luften. När vi väl kom fram så inleddes kalaset med en krossad ruta och fram kom dammsugare och mopp. Fönstret hade bokstavligen fallit sönder och nästan skurit upp handlederna på Micke när han försökte öppna det. Tack o lov hände inget otrevligt.

Sen drog det igång. Barnen sprang och åkte småbilar överallt och massor tjo&tjim. Som värdar för kalaset så hann vi inte prata många ord med gästerna, men det kändes som att alla hade trevligt. Jonathan framförallt hade jättekul och lekte som aldrig förr. Han älskade smörgåstårtan men ville snabbt tillbaka till bilarna i lekhörnan. Det var första gången vi släppt honom så mycket på egen hand och han skötte sig exemplariskt. Så underbart att se den harmoniska lilla person som han är komma fram bland så många andra barn som lekte och skojade. Tänk att han är min! Den lilla gåvan. Min Pojke.

Gästerna stannade i flera timmar och när väl sista gästen gått så kom städpatrullen fram. Mormor och Farmor tog tag i disken och köket. Jag plockade i ordning på kakor, dryck, tårtor etc. Morfar och Farfar tog tag i att ställa i ordning bord och dammsuga. Micke tog undan bord, stolar, lekhörnan, packade in presenter och skötte det övergripande. Jonathan åkte bobbycar som en tok och lekte med sina kusiner Emma och Johan. Vid 20 snåret tog jag barnen och åkte hem för att få dem i säng. Jonathan var helt genomsvettig från all lek och spring med kusinerna att han fick ställa sig i duschen innan vi åt kvällsgröt, borstade tänderna och sen i säng. Han slocknade på 5 röda. Lika så William.

Vi är så tacksamma för alla de som kom och uppvaktade våra barn: Mamma, pappa, Håkan, Anne, Johan, Emma, Bosse, Bitte, Marie, Lotta&Linnea, Crösa&Tommy, Karin&Ola&Elvira&Alfred, Nina&Peter&Emelie, Jessica&Johan&Stella, Johan&Carin.

Kakoij blev gäkoka

Gäkoka är numera Jonathans uttjatade älsklingssak. Grävskopa! Vi får mer än ofta sätta oss i bilen och åka runt i samhället för att leta Grävskopor. WOW säger Jonathan när vi hittat en, oavsett storlek. WOW Gäkoka WOW. Fullkomligt imponerad över denna jättemaskin med Grävskopa fram. Han älskar Grävskopor så mycket att vi suttit o googlat efter någon grävskopa att köpa som han kunde sitta på och leka grävare med. Vi hittade en på nätet som vi tyckte passade. Micke åkte iväg till Lekhuset och letade efter den, men kom hem med en mycket bättre maskin.... eller ja mindre och billigare i alla fall - Japp - misstag nr 1. Lesson Learned: Köp aldrig billigt "crap" av det ni ställt in er på. Fortfarande kunde han sitta på den och leka grävare men den var ju inte riktigt det bygge vi hade sett på nätet.

Vi köpte detta som en för tidig 2 års present och var jättespända på att få ge honom presenten direkt när Micke kom hem med den - Japp - misstag nr 2! Lesson Learned: Ge aldrig en 2 åring en ny rolig leksak precis innan sägdags.

Inte ens 5 minuter efter att Jonah satt igång med Gäkoka så klämde han sig i en tokig klämfälla på grävskopearmen. TOTALT IDIOTISK konstruktion. Han blev ju givetvis jätteledsen och började storböla. Men ack den som ger sig, fortsätta leka skulle han absolut om än mycket mer försiktig - så klämde han sig igen och tårarna sprutade. Micke blev galen och höll på att slänga ut grävskopan men då Jonathan blev bestört över att bli ifråntagen sin kära Gäkoka så fick Micke snabbt ångra sig och fortsatte sin övervakande gäkoka lek med sonen. Vi försökte få Jonah att förstå att han skulle sitta på maskinen och leka, inte sitta på golven och hålla i gäkokans arm o leka. Till slut släppte det och sonen hoppar upp och börjar leka med Gäkokan som den var avsedd. Det dröjer inte många sekunder förrän hela maskinen välter framåt och Jonathan står på näsan. Med risk för att vara tjatig: TOTALT IDIOTISK konstruktion. Nu åker den tillbaka. Ut med leksaken och så påbörjades tröst och nattrutinen som tog några timmar pga den här idiotiska Plasto Diggy Grävmaskin. http://www.plasto.fi/product.con?iPage=4&iLan=1&itg_id=16&ite_id=24

 Dagen efter åkte Micke tillbaka med leksaken till affären och jag gjorde en anmälan till konsumentverket om farlig leksak. http://www.konsumentverket.se/omkonsumentverket/KO/Sa-gor-du-en-anmalan/Gor-en-anmalan/?WT.ac=Barns%c3%a4k./Int./Kvavningsrisk_och_Anmala

Tanten i leksaksaffären hade mage att argumentera med Micke och påstå att det minsann inte var några andra barn som klämt sig eller fallit av den här leksaken tidigare. De hade då aldrig fått några sådana klagomål. Ja, vad ska man säga. Vissa människor borde ha silvertejp över munnen och enligt Micke en gäkocka uppkörd därbak!

Smakpotioner

Här om dagen, eller närmare bestämt den 8 juni, vår bröllopsdag, provade vi för första gången en liten smakpotion av morot åt William. Mamma var här och var nyfikna båda två på hur han skulle reagera så vi plockade fram en burk och provade. Givetvis kom det mesta ut men han smackade glatt och var inte alls motvillig. Senare den kvällen när vi var ute och åt på Enoteket (för att fira våran 1åriga bröllopsdag) så följde han nyfiket mammas smörgås. Han satt i hennes knä och när mackan paserade honom så öppnade han munnen och dök mot mackan. Tydligen är mat ett intresse.

Idag plockade jag fram en burk morot/palsternacka. Han var hungrig så jag bestämde mig för att prova innan jag ammade. Det var en sådan härlig reaktion från William att jag började skratta. Han smackade glupskt efter skeden och när tredje skeden kom tog han tag i den med båda händerna och höll den fast i munnen samtidigt som han kluckade av skratt och glädje. Ah, det var så otroligt charmigt och äkta att jag bara smälte :-). Även när jag sitter här och återger situationen så ler jag. William log också, med hela ansiktet och visade sina tandlösa tandkött. Han åt säkert 2 matskedar innan jag bestämde att det fick räcka för idag. Vi måste ju tänka på lilla magen som aldrig processat den typen av mat tidigare. Jag ser fram mot nästa gång. I morgon åker vi tidigt mot Jönköping för att möta upp min bror med familj i syfte att fira att han fyller 40, så vi får hoppa över ett par dagar innan vi provar oss på smakpotion nr 2.

Växer så det knakar

Idag har vi besökt BVC för tillväxt kontroll - 4 1/2 månad. Japp, stor grabb det är bara att konstatera. Han följer sin kurva bra och har nu gått upp till 8220 och 68,5 lång. Inte konstigt att 68 pjamaserna sitter tight. Dags att uppgradera till storlek 74.

Städa

Mest för mig själv vill jag lägga in en notering om att Jonah snappade upp ett nytt ord igår: städa. Micke for runt i huset med dammsugaren vilket var uppkomsten till det nya ordet. Så, nu säger Jonah städa varje gång han ser dammsugaren. Han lägger gärna till ett Pappa innan städa, vilket helt enkelt måste vara en uppmaning. Pappa Städa! :-) Duktig Jonah.