Dop och 2 års kalas

Igår döpte vi William. Vilken underbar dag det var. När vi ändå skulle ha dop passade vi även på att fira Jonathan som fyllde två den 15e.

Dagen började med att jag försov mig. William har haft för ovana de senaste nätterna att vakna en sisådär 20 över 4 och inte vilja somna om på ca 1 tim, vilket han troget gjorde även natten till dopdagen. Då ska jag också tillägga att jag varit uppe till 1 på natten med mitt kak-bak. Måste ju ha hembakat på dopkaffe och kalaset. Micke tyckte givetvis att vi skulle köpa kakor, men halva nöjet med att ha kalas är ju att få bjuda på lite hembakade kakor. Eller lite, ja sisådär en 250 kakor för lite drygt 30 personer. Jag kanske tog i i överkant!? Det blev en del kakor över om man säger så. Men, så lägligt att kunna glädja mina trogna städare efter festen med ett var sitt kakfat med sig hem :-) Kunde ju inte blivit bättre.

Hur som helst, jag försov mig lite pga att jag gick o la mig för sent och att William höll mig vaken halva natten. Så, när jag väl kom upp halv 9 så blev det lite brådis. Jag tenderar att bli lite 4-kantig och kör gärna med Micke lite när jag har ett schema att följa. Måste ju hinna allt som skulle hinnas innan dopet började kl 16.

Det spöregnade när vi packade bilen med allt vi skulle ha med plus oss själva. Vi kom ut till festgården vid strax efter 10 och då började det spricka upp. Bosse o Bitte mötte oss där och så drog vi igång att ställa i ordning med långbord, ballonger, cerpentiner, kakfat, smörgåstårtor, kaffe, läsk, partyfavours till barnen som skulle komma och sist men inte minst - barnens lekhörna. Micke hittade en skatt av leksaker, kuddar, mattor på undervåningen och gjorde en riktig myspys lekhörna med även de saker vi hade tagit med som tält, tunnel, bilar, bobbycars osv. Det blev kanon och Jonathan som redan körde omkring i hela rummet på sin bobbycar som en tok tyckte det var jättekul och ville inte åka hem. Men, jag var tvungen att få honom i säng vid 12 för att han skulle hinna sova något innan dopet. Hem kom vi och Jonah somnade vid kvart i 13.

Sen kom piskan fram och jag manade på maken att lägga på en rem. Men, tidsoptimist som han är fångade han snabbt in min piska och gjorde saker i sin egen takt i alla fall. Vi kom till kyrkan en kvart efter den tid jag hade haft som måltid. Dock en kvart innan dopet skulle börja. När kl väl var 16 så fattades det fortfarande 6 gäster. Vi väntade in 4 och de andra två stod utanför och väntade in oss när dopet väl var klart och vi alla kom ut. Ja-a vad säger man om det. Det hör till saken att mannen i det sällskapet ringde mig kl 15:40 och frågade om vi hade räknat med dem för i så fall skulle han hoppa in i duschen då. Ja, sa jag, ni har ju tackat ja på inbjudan så självklart är ni inräknade. Men, eftersom kl är 20 i så får du nog lägga på en rem för det tar er 20 min från stan ut till kyrkan....

Dopet blev jättefint och hellyckat. Micke höll William under dopakten och William tittade bara förundrat omkring, helt oberörd av vattnet och allt messande runtomkring. Vi turades om att hålla, då vårt lilla hjärta väger ca 8 1/2 kg. Micke var redan varm som det var och med en dryg 8 kg hantel i famen så rann svetten. Jonathan satt hos farmor och farfar och tittade på mig och sa "hej mamma" "bebbe" "hej mamma".  Han visade tydligt att han ville komma fram och jag nickade att det var ok. Han kom fram och tog min hand... i 3 sekunder, och sprang sedan tillbaka till farmor :-)

Vi åkte i karavan över småvägar till gården. Solen sken och det var glädje och kalasstämning i luften. När vi väl kom fram så inleddes kalaset med en krossad ruta och fram kom dammsugare och mopp. Fönstret hade bokstavligen fallit sönder och nästan skurit upp handlederna på Micke när han försökte öppna det. Tack o lov hände inget otrevligt.

Sen drog det igång. Barnen sprang och åkte småbilar överallt och massor tjo&tjim. Som värdar för kalaset så hann vi inte prata många ord med gästerna, men det kändes som att alla hade trevligt. Jonathan framförallt hade jättekul och lekte som aldrig förr. Han älskade smörgåstårtan men ville snabbt tillbaka till bilarna i lekhörnan. Det var första gången vi släppt honom så mycket på egen hand och han skötte sig exemplariskt. Så underbart att se den harmoniska lilla person som han är komma fram bland så många andra barn som lekte och skojade. Tänk att han är min! Den lilla gåvan. Min Pojke.

Gästerna stannade i flera timmar och när väl sista gästen gått så kom städpatrullen fram. Mormor och Farmor tog tag i disken och köket. Jag plockade i ordning på kakor, dryck, tårtor etc. Morfar och Farfar tog tag i att ställa i ordning bord och dammsuga. Micke tog undan bord, stolar, lekhörnan, packade in presenter och skötte det övergripande. Jonathan åkte bobbycar som en tok och lekte med sina kusiner Emma och Johan. Vid 20 snåret tog jag barnen och åkte hem för att få dem i säng. Jonathan var helt genomsvettig från all lek och spring med kusinerna att han fick ställa sig i duschen innan vi åt kvällsgröt, borstade tänderna och sen i säng. Han slocknade på 5 röda. Lika så William.

Vi är så tacksamma för alla de som kom och uppvaktade våra barn: Mamma, pappa, Håkan, Anne, Johan, Emma, Bosse, Bitte, Marie, Lotta&Linnea, Crösa&Tommy, Karin&Ola&Elvira&Alfred, Nina&Peter&Emelie, Jessica&Johan&Stella, Johan&Carin.