De senaste dagarna har vår yngsting börjat stå. Med hjälp men dock ändå - stå. Han håller sin tyng men inte balansen. Famen, gåstolen, gungan, gymmet och sittern är nu det cirkelpass som han kör om dagarna. Att vi kunnat lägga till gåstolen har vidgat hans vyer mycket, och speciellt sen Jonathan upptäckt att han kan skjutsa omkring på lillebror i gåstolen så har Wille fått se hemmet från en helt ny vinkel. Han orkar inte jättelänge, utan blir gnällig efter ett tag och vill till en ny station, oftast famen.
Idag på skötbordet så drog han sig upp till sittande via hjälp av mina händer. Det i sig är inget nytt, men när jag försökte lägga ner honom igen så stretade han emot och var fast besluten att fortsätta sitta. Han la verkligen all kraft bakom att sitta kvar. Han växer så snabbt och utvecklas i ett tempo som slår mig med häpnad varje dag. Jonathan hade inte såhär bråttom. Jag hinner knappast inte med att njuta av min bebis förrän han växt upp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar