Om mig

Mitt foto
Jag som skriver den här bloggen är mamma till två underbara grabbar, Jonathan och William. Detta är min dagbok över mina upplevelser som 2-barns mor, mina söners utveckling och deras uppväxt i vår familj.

söndag 11 november 2012

Mamor, Babbe, Lill Kutt, Komma, Kakka Jöggö och Husshuss

Jodå, Jonathans alldeles egna uttal för farmor, bamse, lille skutt, skalman, katten jansson och husmusen. En sådan gullig sak är väl värt att dokumentera för framtiden.

tisdag 6 november 2012

Kraften bakom marknadsföring mot barn

Igår kväll fick Jonathan en leksakskatalog av farmor. Den blev snabbt populär och han satt vid bordet, i soffan och låg på skötbordet och bläddrade i sin katalog. Katalogen har skickats ut av ett leksaksbolag till hemmen nu inför jul till just för att man kan få idéer till vad man kan köpa i julklapp till sina barn.... trodde jag ja. I förmiddags blev vi varse varför dessa kataloger skickas ut.

Jonathan hade suttit i fåtöljen och bläddrat och tittat när han plötsligt reser på sig, går ut i köket och hämtar en sax ur kökslådan. Detta är första gången han själv hämtar en sax från en låda. Micke hann stoppa Jonathan och la tillbaka saxen. Jonathan gick då och hämtade katalogen och kom fram till mig, visade med handen att han ville ha ut bilden och sa "sissa ut".- Jaha, svarade jag, du vill att mamma ska hjälpa dig klippa ut bilden. "Jaaoh" svarade Jonathan, halvgråtandes, halvskrattandes. Jag hämtade saxen och klippte ut räserbilen ur katalogen, medans Jonathan fnittrade och skrattade exalterat. Jag gav bilden till Jonathan som blev.... förtvivlad. Vad nu då?! "Bilen", tjöt han, och försökte greppa om räserbilen med handen och dra ut den ur bilden. Åhhh, Micke, han trodde att själva bilen kunde komma ut ur bilden, sa jag till Micke som tittade med medlidande på Jonathan. Jag försökte förklara för Jonathan att det bara var en bild av en bil och att man var tvungen att åka till affären och handla bilen för att kunna leka med den hemma. "Lalla bilen", svarade Jonathan, fortfarande ledsen att han inte kunde leka med räserbilen på bilden. Den här scenen med gråt och upprördhet forsatte i alla fall en halvtimme med olika fordon från katalogen tills vi var på vippen att åka och handla en bil till Jonah. Det är just en sådan här situation leksaksföretaget vill skapa, sa Micke. De har verkligen "lyckats" med sitt syfte.

Williams viktiga datum

Det händer saker så fort nu så jag känner att jag vill få ner några viktiga datum gällande Williams utveckling.

1) Dan innan han fyllde 8 månader (28/9) ställde han sig upp helt själv för första gången med hjälp av vardagsrumssoffan.

2) 3 dagar efter han fyllde 8 månader 1/10 lossnade krypandet framåt. Fram tills dess ålade han sig framåt, eller snarare drog sig framåt genom att ligga på mage, dra med händerna och skjuta på med fötterna. Oftast bara högerfoten och vänster stod rakt upp i luften.

3) 1/11 tog han sina två första alldeles egna steg framåt på flit.

4) 5/11 vinkade med avsikt för första gången, åt farmor och farfar när de skulle gå. (höger hand)

fredag 2 november 2012

Spännande utveckling

Det är verkligen hur coolt som helst att på så nära håll få se utvecklingen hos våra barn. Varje dag händer det något nytt och fascinerande. Det är ofta jag fylls av absolut förundran över de utvecklingssteg som kan ha tagits från den ena dagen till den andra. Mycket som händer i deras hjärnor och kroppar när de sover.

I princip varje kväll avslutar Micke och jag med att berätta om något händelserikt från dagen med barnen för varandra. Det är inget planerat utan mer ett behov att få dela med sig av sin upplevelse. Och, inte att förneka så är det ju skönt att få somna med ett leende på läpparna och en oändlig tacksamhet i hjärtat för de två små liv som vi blivit anförtrodda att ta hand om.

När man tänker ett steg längre så var det ju ändå bara ett "ögonblick" sen man själv var i den åldern och gick igenom samma utveckling som våra grabbar nu går igenom. Hur upplevde våra föräldrar den tiden? Reflekterade de över deras små barn på samma sätt som vi gör? Eller var det annorlunda för 40-talisterna? Här om dagen frågade jag pappa på skoj "var världen svart-vit när du växte upp?". Det var en annan tid, ett annat förhållningssätt, en annan förväntan på tillvaron och samhället. Världen var kanske lite mera "svart-vit" då.

Vad gäller utveckling så var jag på BVC med Wille igår. Han mätte 76 lång, vilket är genomsnittslängden för en 12-månaders bebe. Han blev ju 9 mån nu den 29 e.  Vikten kommer jag inte ihåg just nu men låg runt 9,8 kg.