Det är verkligen hur coolt som helst att på så nära håll få se utvecklingen hos våra barn. Varje dag händer det något nytt och fascinerande. Det är ofta jag fylls av absolut förundran över de utvecklingssteg som kan ha tagits från den ena dagen till den andra. Mycket som händer i deras hjärnor och kroppar när de sover.
I princip varje kväll avslutar Micke och jag med att berätta om något händelserikt från dagen med barnen för varandra. Det är inget planerat utan mer ett behov att få dela med sig av sin upplevelse. Och, inte att förneka så är det ju skönt att få somna med ett leende på läpparna och en oändlig tacksamhet i hjärtat för de två små liv som vi blivit anförtrodda att ta hand om.
När man tänker ett steg längre så var det ju ändå bara ett "ögonblick" sen man själv var i den åldern och gick igenom samma utveckling som våra grabbar nu går igenom. Hur upplevde våra föräldrar den tiden? Reflekterade de över deras små barn på samma sätt som vi gör? Eller var det annorlunda för 40-talisterna? Här om dagen frågade jag pappa på skoj "var världen svart-vit när du växte upp?". Det var en annan tid, ett annat förhållningssätt, en annan förväntan på tillvaron och samhället. Världen var kanske lite mera "svart-vit" då.
Vad gäller utveckling så var jag på BVC med Wille igår. Han mätte 76 lång, vilket är genomsnittslängden för en 12-månaders bebe. Han blev ju 9 mån nu den 29 e. Vikten kommer jag inte ihåg just nu men låg runt 9,8 kg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar