Igår kväll fick Jonathan en leksakskatalog av farmor. Den blev snabbt populär och han satt vid bordet, i soffan och låg på skötbordet och bläddrade i sin katalog. Katalogen har skickats ut av ett leksaksbolag till hemmen nu inför jul till just för att man kan få idéer till vad man kan köpa i julklapp till sina barn.... trodde jag ja. I förmiddags blev vi varse varför dessa kataloger skickas ut.
Jonathan hade suttit i fåtöljen och bläddrat och tittat när han plötsligt reser på sig, går ut i köket och hämtar en sax ur kökslådan. Detta är första gången han själv hämtar en sax från en låda. Micke hann stoppa Jonathan och la tillbaka saxen. Jonathan gick då och hämtade katalogen och kom fram till mig, visade med handen att han ville ha ut bilden och sa "sissa ut".- Jaha, svarade jag, du vill att mamma ska hjälpa dig klippa ut bilden. "Jaaoh" svarade Jonathan, halvgråtandes, halvskrattandes. Jag hämtade saxen och klippte ut räserbilen ur katalogen, medans Jonathan fnittrade och skrattade exalterat. Jag gav bilden till Jonathan som blev.... förtvivlad. Vad nu då?! "Bilen", tjöt han, och försökte greppa om räserbilen med handen och dra ut den ur bilden. Åhhh, Micke, han trodde att själva bilen kunde komma ut ur bilden, sa jag till Micke som tittade med medlidande på Jonathan. Jag försökte förklara för Jonathan att det bara var en bild av en bil och att man var tvungen att åka till affären och handla bilen för att kunna leka med den hemma. "Lalla bilen", svarade Jonathan, fortfarande ledsen att han inte kunde leka med räserbilen på bilden. Den här scenen med gråt och upprördhet forsatte i alla fall en halvtimme med olika fordon från katalogen tills vi var på vippen att åka och handla en bil till Jonah. Det är just en sådan här situation leksaksföretaget vill skapa, sa Micke. De har verkligen "lyckats" med sitt syfte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar