Lilleman går

William har länge och väl övat sina färdigheter att gå. Han reste sig själv för första gången 3 dagar innan han fyllde 8 månader. Sen dess har det gått långsamt och försiktigt framåt. Det säkra framför det osäkra verkar det som. Fram tills igår kväll. Då släppte det. Jag har märkt tidigare med William hans tendens att pröva nya saker på kvällen, helst när Jonathan sover. Så var det även igår. 4,5 minut video lyckades vi fånga av William, stapplandes ostadigt som ett fyllo :-) runt hela vardagsrummet. Vissa ofrivilliga svängar blev det på vägen när hela ekipaget på dryga 10 kg började luta vänster el höger. Det är inte lätt. Vi skrattade lika mycket som William själv när han stoltserade sin nyvunna färdighet. Charmtroll.

Färger kan va svårt.

"tuut tuut, häj kommej den blåla och den löla bilen", varnar Jonathan när han susar fram med bilarna på fönsterbrädet. När Micke på sitt mest pedagogiska sätt försöker tillrättavisa sonen om att den bil Jonathan tycker är blå faktiskt är röd och så och vise versa, kontrar Jonathan med att korrigera sin far med tydligt och bestämt uttal "nej pappa, den blå-la bilen".

Blinka lilla stjärna

För bara 2 dagar sedan började Jonathan sjunga hela sången blinka lilla stjärna. Fram till den punkten hade han nynnat och sjungit på något obegripligt. Nåt han har hittat på, svarade Micke, när jag frågade vad Jonathan sjöng på för sång. Lite visste vi att det var blinka blinka som formades och till slut skulle komma fram. Igår när vi hade kalas och firade att William fyllt 1 så var Jonathan inte sen med att hålla konsert, om dock än lite blygt kanske. Tidigare på dagen lyckades Micke fånga ett av de mer privata konserttillfällena på film vilket känns ovärderligt. Gulligare blinka- version går inte att få tag på. Snart kan han sången med bravur och då är det ju för sent att föreviga just de här stapplande ögonblicken.