Världens bästa pappa

Mina grabbar har världens bästa pappa! Från det att pojkarna var precis nyfödda har Micke haft en dialog med dem. Hur menar jag då kan man ju undra? Ja, han pratar med dem om allt möjligt. Inte bara "gogoogaga" bebisprat utan som idag tex när Jonathan satt hos Micke i fåtöljen och hade OS mys framför hästhoppningen som visades på tv:n. Jag hörde hur Micke berättade för Jonathan om det som hände på tv:n, pekade, kommenterade och ställde frågor. Han fick något svar här och var från Jonah, och så fortsätter dialogen. Fram och tillbaka. Man märkte tydligt att Jonathan lyssnade uppmärksamt och trivdes i situationen.

För mig är det något alldeles unikt att se en far prata med sina så små barn sådär i långa mysiga konversationer. Både far och son så fullt engagerade i dialogen. Inget konstigt, tillgjort eller krystat bara fullkomligt naturligt. Precis samma sak skulle Micke kunnat göra med William 6 månader. Williams svar skulle ju naturligtvis varit just "googogaga", men Mickes del av konversationen skulle varit densamma.

Jonathan tycktes gilla hästhoppning. När han hade tröttnat på att sitta och mysa med sin pappa så gick han fram till tv:n och hjälpte hästarna: "oh hej, tiiiittta, ohhh hopp, tiiiitaaa kacki, oh hopp". Vi kunde inte hålla oss för skratt. Det var så äkta och genuint. Mycke bättre än så kan OS inte bli.

 

Sommarutflykt

Sommaren är härlig! Har man tur så lyckas man pricka in en utflykt till en äkta pitoresk sommarstad på en dag som just denna. Varma vindar, semesterstämning, myllrande människor, sandaler, glass, sol, båtar och ryggskott. Ja för vad vore väl en perfekt dag som denna utan en gnutta ryggskott? Alldeles för bra, och det vore ju synd. Man är ju trots allt svensk och då ska ju allt serveras med motta. Lagom helt enkelt. En perfekt dag utan ryggskott är ju bara perfekt helt enkelt och det är ju allt annat än lagom. Tack och lov för svärföräldrar som snabbt trollade fram panodil och räddade dagen.

Idag var första gången vi inte planerat dagen utefter Jonathans middaslur. Vi packade in oss i bilen och stack iväg på utflykt utan att han hunnit sovit midda'. Han var jättetrött i bilen på vägen till vår utflyktsort men kunde inte somna. I sället sjöng vi "en kulen nattnattnatt...." Jonathan har börjat komplettera med orden där vi gör uppehåll i sången, tex vi sjunger "En kulen...", Jonathan fortsätter "...natt natt" osv. En rolig lek och vi är som vanligt förundrade över hur mycket han snappat upp. Tugga fot är tydligen också en rolig aktivitet när det inte finns annat att pyssla med på bilfärden. Får nog ta och införskaffa en portable dvdspelare till barnen inför nästa resa.

Jonathan somnade till slut kl fem som först och sov i vagnen en timma tillsammans med William under tiden vi spatserade runt i den härliga lilla hamnstaden. När han väl vaknade var det jättekul att promenera omkring med full uppmärksamhet från så många. Ena stunden skulle han räkna trappsteg och höll farmor i handen. Andra stunden skulle det kastas sten i vattnet med farfar och busa med faster som han numera

kallar Sisa. 

William, trots sina ringa 6 månader i morgon, hänger med så snällt. Roligast är det att få vara uppe i någons famn så att man inte missar något spännande.

I bilen hem sa Micke: "Att sticka iväg på utflykt med 2 små barn så här är inte bara dubbelt så jobbigt som att bara vara 2 vuxna, det är fyra, fem gånger så jobbigt. Men, det är också fyra, fem gånger så härligt". Tänk vad mycket man styr innan man väl kommer iväg. Och lika mycket styr är det när man väl ska hem igen. Det är ett helt företag att få in allt och alla i bilen trots att vi bara är fyra personer. Men att få uppleva en sommarutflykt tillsammans med sina barn är något alldeles speciellt. Jag kommer knappast ihåg hur det var innan då det här mer än överspeglar allt annat man tidigare upplevt utan barn.

Musikaliskt intresse

Det har blivit tydligt för oss att Jonathan uppskattar musik och även har ett musikaliskt öra. Han kan spendera lång tid framför en konsert dvd tillsammans med mamma och pappa. Favoriten är först och främst Pink, med Ave Mary-a. Vilken han för övrigt gärna sjunger på både nu och då, men på sitt eget vis Aaaaeeehhhh iiiiiiiiaaaaaa, efterföljt av en applåd för sig själv. Förutom "här kommer Diego" och bamses visa, så har nu Michael Jackson visat sig vara bland favorit toppen. Han satt länge och väl framför konsert/film dvdn This Is It tillsammans med övriga familjemedlemmar.

Ikväll passade vi på att bege oss ut en sväng på stan. Ett stort Svenskt band spelade mitt inne i city och trots att vi inte hade några biljetter in i själva spelområdet så tänkte vi gå en runda i den ljumma sommarkvällen. Kanske skulle vi höra lite i alla fall. Vi råkade hitta en passade plats att stanna till. Det var en bit ifrån men det gick utmärkt bra att ändå få njuta av den rockiga musiken och flashiga showen. Det här var den första livekonserten Jonathan fått uppleva och han njöt verkligen av underhållningen säkert förankrad uppe på pappas axlar. Vi stannade halva konserten, sen var det dags att få våra små guldklimpar i säng. William sov så gott i vagnen under tiden att det inte var några problem att vara kvar så länge. Eftersom vi stod en bit ifrån, bland minst ett hundratal andra fri-biljetts människor som hade strömmat till, så var ljudvolymen också ok för så små öron.

Micke och jag var båda förvånade över mängden ansamlade människor som medvetet var placerade på gratisavstånd med stolar, bord, snacks och diverse sprit. "Tänk vad biljettpengar de går miste om med tanke på att de tar 450 kr per biljett", sa Micke. "Ja, tänk också så många människor som de egentligen borde betala skadestånd till", sa jag. "De som bor här tycker nog det är lagom kul". Tanken slog mig att hade jag bott där så hade jag nog varit hur irriterad som helst över intrånget av det dunka-dunkat rakt in i mitt hem när jag försökte natta småttingarna. Förmodligen en typisk mamma-tanke. Musiken ekade och studsade mellan byggnaderna och skapade på vissa platser ett riktigt oljud. Stackars boende. Vem hade frågat dem om lov? Allt annat i sverige handlar om att få lov för än det ena än det andra. Självklart hade detta speleri också kommit med ett lov från en myndighet någonstans och säkert en stor summa pengar för att få det lovet. Men borde inte ett lov komma från de som verkligen påverkas? När vi sökte bygglov för vårat garage så var det så väldigt noga att "höra grannar". Kommunen skulle till och med höra sig själva eftersom de är grannar med skogsmark på ena sidan av vår tomt. Vem kan störas av ett garage jämter en skog? Men, hade grannar hörts inför det här? Självklart inte. Här hade vi kändisar som skulle tjäna pengar som kommunen i sin tur tjänade pengar på. Inte hörde man några grannar om lov för det. När allting i slutänden egentligen handlar om pengar, vad är det då som skiljer myndighetens verksamhet från en maffiaverksamhet? Förmodligen bara en sak, den ena maffiaverksamheten är laglig.

Pengar hit och pengar dit, hur som helst så fanns det även för oss ett stort värde i det hela, om dock inte av den monetära arten. Vi fick se Jonathan upprymt och uppfylld av sin första livekonsert, och det var ovärderligt. 

Mysig dagsutflykt till solig båthamn

Den här sommaren har varit katastrofalt dålig vad gäller fint väder. Så mycket rusk och kallt och bara en massa moln så långt ögat kan se. Badvänligt vatten i sjöarna har det ännu inte hunnit bli enligt min åsikt. Alldeles för kallt.

Så vad gör man då när det bara är regn och rusk? Jo, då tittar man på en satelitbild för att se var det tänkbart kan finnas en lucka i regnet och kanske en gnutta sol. Weatherwatch är också en bra sida att checka av via mobilen för att hitta soligaste staden att befinna sig i.

Just den här dagen bestämde vi oss för att vi var reält trötta på alla mörka moln och begav oss ut med lilla familjen tight inpackade i bilen för att jaga rätt på solen. Vi åkte och åkte och åkte, alldeles för länge tyckte Jonathan som började få myror i benen, och kom till slut fram till en härligt solig lucka i den annars så grå och regniga dagen. När vi svängde in på en parkering nära båthamnen så fick vi en glad överraskning, farmor och farfar dök upp precis då. De var på väg hem från en veckas semester och hade på vägen blivit informerade av Micke att vi hittat solen och var på väg dit. Jonathan strålade själv upp som solen när han fick se farfar och farmor. Han tog snabbt farfars hand och begav sig iväg med farfar på släp för att upptäcka allt spännande på bryggorna.

Under våren har farfar och farmor övat med Jonathan på att kasta sten i vattenfyllda diken. Det har funnits ett speciellt ställe på vägen till och från lekplatsen som varit speciellt "plumps"-vänligt. Men, det här "diket" vid de här bryggorna var ju betydligt större och med massor av vatten "i". Jonathan tyckte det var så enormt roligt att plumpsa stenar i vattnet att när det väl var dags att äta så blev han bestört. Vi störde ju honom och farfar mitt i den bästa leken, och det var inte populärt. De fick allt ta en runda till när maten väl var intagen.

Kvällen kom alldeles för snabbt och när solen gick i moln så blev det kallt. Dags att bege sig hem igen. Tack och lov för en rymlig bagagelucka för den fick primitivt fungera som skötbord och blöjbytesstation inför resan hem. Med torra, mätta, färdiglekta och belåtna barn begav vi oss hem. Väl på uppfarten utanför huset, vände sig Jonathan övertrött och tittade ut genom rutan. Han sken upp, fnissade och utbrast: "heeemmaaa!"