Up'n coming Designer

Igår mötte jag äldsta sonen vid toppen av trappen. Han hade lekt i sovrummet och var på väg ner. Jag hörde att något prasslade. Vad har du där Jonathan, frågade jag. "Dotatans väskan" fick jag till svar. Han höll väskan bakom ryggen så att jag inte kunde se vad det var för väska han hade hittat. Får mamma se, sa jag. Fram kom ett videoband som han hade lyckas pilla fram videorämsan på. Ett fint ihopknögglat handtag hade den där remsan blivit på hans egendesignade väska. Nämen, vad har du gjort!, utbrast jag i samma sekund som jag insåg att vi med största sannolikhet aldrig skulle ha tittat på det bandet igen i alla fall. Så, vad gjorde det egentligen att det kom till nytta ...om dock på ett litet annorlunda sätt. Trots den insikten så var jag ändå tvungen att ta "väskan" ifrån honom och ställa i tryggt förvar högt uppe i bokhyllan, bara för att ....ja, man vet ju aldrig när det kan va just det videobandet jag letar efter. Snacka om att ha fastnat i 1993!