Febern slog till

I morse när vi vaknade hade Jonathan feber. Han var skollhet. Har inte kunnat ta tempern än då han är livrädd för stjärttermometern. Men så mycket vet jag om hur han känns normalt för att bedöma att den är hög. Han har drucki o ätit under dagen men sämre efter middagsluren som varade i 4 timmar i stället för 2. Han har fått panodil regelbundet men det har bara tagit toppen av febern. Inte mer. Vi ska införskaffa en infraröd no-touch termometer i morgon så att vi kan ha bättre koll på hans tillstånd. Stackars Jonah. Vi pratade just ikväll om hur dåligt man mår när ens barn är sjukt, o då är det i detta läge "bara" feber. Vi har goa bekanta vars kille är lika gammal som Jonathan. Han har ett handikapp som betytt många operationer och mycket ont. Svårt att förstå hur mycket de föräldrarna lidit för sitt barns skull. Mitt hjärta skulle nog gått sönder om det var mitt barn i den situationen. Varför ska barn behöva lida?