I säng före 22:00

Att lyckas komma i säng före kl tio på kvällen är en ren bedrift. Speciellt så här års har jag märkt. De ljusa kvällarna har bidragit till att Jonathan haft svårt att somna som tidigare kl 19. Det blir numera runt kl 20-20:30 o i värsta fall inte förrän vid 21. William somnar också runt den tiden. Då tycker man "åh vad skönt med lite tid för sig själv." Trots att man borde springa i sängs så gör man inte det, utan man sjunker ner i soffan ett tag för att varva ner. Man slänger ett öga på diskbänken som är full av disk och för en gång skull är man tacksam för att huset är så lyhört. Det innebär ju att jag faktiskt inte kan ta tag i skramlet eftersom jag då riskerar att väcka barnen. I alla fall använder jag den ursäkten för mig själv. För, om sanningen ska fram så hade jag inte orkat ta tag i disken i vilket fall. Ikväll somnade båda barnen vid 20:40. Vi gjorde lite äggröra o en var sin macka och slog oss ned i....ja, soffan, lagom till något bra skulle börja kl 21. Samma tanke formulerades samtidigt i våra hjärnor "naeh vet du va!" "vad sitter vi här för!?" "nu borstar vi tänderna o går o lägger oss". Vi var båda så trötta att vi stapplade mot badrummet och klockan var inte ens tio på kvällen. Nackdelen med att gå o lägga sig så snart efter att barnen somnat är att man inte fått någon vaken egentid innan cirkusen drar igång igen. Fördelen med att lägga sig så snabbt är ju givetvis att jag får mer sovandes egentid, vilket är ljuvligt. Och grädden på moset; jag får ju träffa mina barn igen "snabbare". God natt, beautiful world.