Krypförmåga

William, 5 månader och drygt 1 vecka, ligger absolut inte stilla. Inte ens när han sover. Han har hittat sitt sätt att ta sig fram. Nästan krypandes på ett snurr och krål liknande sätt. Han är bestämd att ta sig dit han vill och här om dagen efter att jag lagt ned honom på mattan i vardagsrummet låg han helt plötsligt på rygg i köket. "men" utbrast jag "hur tog du dig dit??" Varje dag förbättras motoriken och det kommer nog inte dröja länge förrän han kryper.

Kärleksförklaring

Ett speciellt ögonblick det där, när man för första gången får en kärleksförklaring från sitt barn.

Det hände tidigare ikväll när vi som familj var ute på kontoret en sväng. Micke stod med Jonathan i famnen strax innan vi skulle gå då Jonathan la handen på pappas hjärta och sa de magiska orden "älska pappa". Jag missade tyvärr kärleksförklaringen trots att jag var precis där. "Hörde du", sa Micke, "han sa älska pappa till mig"! Rörd tittade Micke på mig, tillbaka till Jonathan, tillbaka till mig, storögd och tårögd, "han sa älska pappa". Vi gör oftast en rund rörelse över Jonathans eller vårt eget hjärta när vi säger till honom att vi älskar honom. Detta har han snappat upp och gjorde nu så i sin kärleksförklaring till sin pappa.

Senare på kvällen gjorde han så igen när han låg på skötbordet och Micke gjorde honom klar för natten. Ut från skötrummet kommer Micke med Jonah i famnen och berättade att han igen hade fått höra från Jonathan att han älskade pappa.

Det kan inte finnas något bättre! Jag väntar med längtan tills jag själv får samma kärleksförklaring från mina älskade små söner :-)

Blåsa Bubblor

Det här med att dricka ur sugrör är en kul grej  tycker Jonathan. Eller kanske Var, Idag utvecklade han nämligen den förmågan ytterligare ett steg genom att upptäcka att man kan göra "hela havet stormar" i vattenglaset. Blåsa i stället för att suga. Det for vatten överallt, men kul var det. Bubb bubb bubb hehehehehe buuuubbb buubb bubb hehehe. Till slut råkade han få in sugröret för långt in i munnen och blev rädd. Så med sitt påkallande "mammaeih", gav han mig glaset och ville inte se det igen. Så gick det med den saken.

Sjuka barn

Igår bröt en tråkig förkylning ut på Jonathan. Näsan började rinna på fm och han blev totalt igensatt framåt kvällen. Så typiskt. I måndags var vi och lekte hos en av Jonathans vänner som precis hade blivit förkyld. Så, som ett brev på posten kom det knappt två dygn senare på Jonathan. Läggningen var jättejobbig för både Micke och mig, men framförallt för Jonathan. Han hade bara sovit 20 minuter mitt på dagen pga sin täppa så när kvällen kom var han givetvis jättetrött. Han somnade lite efter nio. Sov i kanske en halvtimme, vaknade och grät, jätteledsen, somnade sen om efter mycket om o men, sov i 10 minuter, vaknade jätteledsen igen för att han inte kunde andas... därefter fick han lite panodil och fick ligga i soffan och titta på Dora tills han somnade, närmare ett på natten. Under tiden hade jag bylsat upp under madrassen så att han skulle ligga lite högre. Han sov till strax innan sju.

Idag har han varit hänging och haft feber mellan 38 - 39, pendlat med panodil. Han sov lunch i drygt 4 timmar. Klart han var trött eftersom han sov så lite i natt. Under tiden Jonah sov utvecklade Wille samma åkomma. Började med rinnande näsa på morgonen och på em hade han fått 38,6 i feber som steg till 39 framåt kvällen. Då åkte Micke iväg och köpte panodilsuppar som jag gav Wille innan vi la barnen. Jonathan hade dock svårt att somna ikväll igen, så efter att han frustrerat försökt i en halvtimme så började han gråta. Då klädde vi på oss, Jonathan och jag, och tog en liten kvällspromenad gatan ner till grävskopan som står vid grannens tomt. Jonathan blev övernöjd och var helt ok med att lägga sig efter det. Han började dock tjata om Puti (Dora) så jag satte mig ner och berättade om Doras och Boots äventyr - påhittad version. Första sagoberättelsen från min sida som Jonathan ville ligga och lyssna på. Jag trodde han somnade, men så fort jag rörde mig så blev han upprörd och jag fick snällt lägga mig ned och vänta tills han hade somnat. Nu får vi se hur dags han vaknar i morgon bitti.

 Bäst jag går och lägger mig nu eftersom det är Mickes träningsmorgon i morgon bitti, vilket betyder att jag har morgonpasset kl 7 med båda barnen. Jäsp, hur ska jag orka. Jag måste börja gå och lägga mig tidigare, men eftersom inte barnen somnar förrän sent nu när det är sommar så är det ju svårt att själv lägga sig tidigt. Det blir väl bättre sen....nån gång...

Syskonkärlek

Det var kärlek vid första ögonkastet och den blomstrar än. Vi som föräldrar får njuta varje dag av samspelet mellan våra söner. Man märker tydligt den genuina kärlek som Jonathan har för sin lillebror och det intresse William visar för sin storebror. Trots att Wille är så liten har de redan hittat på sätt att leka med varandra. Vi njuter från första parkett.

Dagisplats

Idag fick vi besked från kommunen att vi beviljats dagisplats.....eller, förlåt, förskoleplats. Jag sökte via nätet för 1 & 1/2 vecka och redan idag kom beskedet att Jonathan fått plats och börjar den 17 september enl vår ansökan. Vi är jättenöjda och tacksamma att det gick vägen. Vi hade fått höra av många att vi dessvärre nog inte skulle få någon plats eftersom vi bara sökte 3 månader innan han skulle börja och alla platser redan skulle vara fyllda. Men, det Måste ha funnits en hand bakom detta i så fall eftersom vi fick vårt förstahandsalternativ. Tyvärr har vi hört i efterhand att föreståndaren inte gillas av pedagogerna och att många pedagoger under hennes ledning valt att lämna de förskolor hon har under sig och sökt annat. Hoppas att det trots det är en bra skola. Vi får helt enkelt vänta och se. Huvudsaken är att Jonathan fått en plats. Vi kan alltid söka nytt om det inte funkar.

Trots att jag är hemma med Wille så har vi på sista tiden känt ett behov att låta Jonathan få träffa och leka med andra barn i sin ålder. Han blir rastlös hemma. Eftersom jag också har Willes sovtider och amningstider att tänka på så kan vi inte alltid komma ut på det vis Jonathan skulle behöva. Ugh, vilka slitningar inombords. Det är klart att jag känner,"ingen kan ta hand om mina barn lika bra som jag kan", "Det är jag som känner dem bäst" osv. Sen, att våga lita på helt främmande människor med det allra mest värdefulla jag har i livet - Känns STORT. Att våga släppa taget. Eftersom vi väntat såååå länge på att få dessa små guldklimpar och nu är i den åldern då våra klockor snart tickat färdigt vad det gäller den saken så är man så oerhört medveten om livets sköra sidor. Jag vill inte, men vi måste. Förhoppningsvis är det ett sunt beslut att låta honom vara på förskola nu till hösten. Alla mammor går nog igenom den här ångesten och rädslan mer eller mindre. Vi har mycket att lära Jonathan innan den dagen kommer. En dag i taget så går det nog.

Hur låg tid ska det behöva ta?

Att ta sig hemifrån med två så små grabbar är ett helt företag. Det tar en så otroligt lång tid från det att man börjar tills dess att man sitter i bilen att det krävs en uppsjö av tålamod.

Idag hade vi som plan att åka över och säga hej till Micke som var ute på kontoret. Jonathan älskar att vara där med sin bobbycar. Han kör som en tok i de långa korridorerna. Vi började att styra vid 16 snåret och var inte på plats förrän vid 19 tiden. Då är att tillägga att det bara tar en kvart att åka dit. Vad kan ta sån tid kan man undra?! När jag såhär en dag senare ser tillbaka på tidsåtgången så är det så jag själv till och med har svårt att tro hur 3 timmar kan försvinna på så vis.

- Det började med att Jonathan skulle äta. Där hade vi 30 minuter.
- Sen bytte vi blöjan (5 min).
- Därefter var det dags för wille att ammas (20 m).
- Med nöjda och belåtna barn så tänkte jag att nu är det ett bra tillfälle att dusha av sig lite snabbt. Med Wille i sin sitter placerad inne i badrummet så dushade jag med öppen dörr så att jag kunde höra vad Jonah styrde med och ifall jag behövde snabbt ta mig till honomn. Jag hade satt honom i tvsoffan framför Dora, men eftersom jag aldrig kan räkna med att han sitter kvar så fick det bli en öppen-dörr-i-30sekunder-dush.
- När snabbdushen väl var klar gjorde jag mig i ordning (15 min) och under tiden passade Wille på att fylla sin blöja.
- Givetvis hade han bajsat igenom, så det blev en Wille-stortvätt och byte av alla kläder. (25 min)

Wille är en riktig buse på skötbordet och inte det minsta hjälpsam vad gäller att få av och få på kläder eller för den delen få på en blöja. Det kan kräva ett antal försök att få blöjan på plats eftersom han inte ligger stilla en sekund. Den här gången dock fick jag springa fram och åter för att kolla på Jonathan som ställde till med massa bus medan jag försökte byta. Bus så som att han lekte grävskopa mellan vällingen och gröten. Med andra ord, tagit sig in i skåpet med barnmat och skopade från vällingpåsen till grötpåsen spillde pulver överall. Han avslöjade sig själv genom att han blev sugen på en burk med skogsbär och kom springande med den till mig i skötrummet, med grötpulver över hela tröjan och bärburken. Hur håller man koll på en 2 åring som busar samtidigt som man byter blöja på sin 5 månaders som inte ligger still på skötbordet??? Knäck den om du kan. Det är en sak om han "bara" står och leker grävskopa bland gröten, men i det här fallet passade han även på att ta sig in till tv och sterio-utrustningen. Han är smart vår son och när han vet att vi inte har koll så är han in-brytarkunen, förbi barnstaket och allt. Hur gör jag sen när Wille reser sig? Vilket bara är en tidsfråga. Då kan jag inte lämna honom ens på vårt skötbord me de höga väggarna. Jag får väl låsa in oss alla tre i skötrummet så Jonah inte kan busa....

Nu måste jag ta ett avbrott i skrivandet och byta blöja på en Jonah som ligger under köksbordet och bajar så det stinker i hela köket. När buset börjar ta vid efter stånk-o-stön så vet man att det är dags att ta en färd ut till skötbordet. Han gillar inte att byta blöja så det är alltid en kamp att få dit honom.... jag återkommer...

....just nu sitter min ombytta son på en stol på andra sidan köksbordet och bläddrar i en katalog med bilfäljar och säger "wow, titta däcke e dä" "wow"

Åter till min redogörelse:

-När väl Wille var bytt så kom jag på att jag själv inte hade ätit något sen.... ja, vem vet när!? Så, med ett tomt kylskåp på snabbfixade grejer så fick det bli en fruktsmoothie och en smörgås. (15 min)
- Då kom givetvis Jonathan på att han också var hungrig och ville ha mellis, så vi satte oss på golvet och hade picknick med mellis åt Jonathan. (15 min)
- Då passar Wille på att fylla blöjan igen, och samtidigt ringer Micke och undrar hur det går... Jaa, vad säger man. Ah det går kanonbra! Vi har världens flyt här hemma och det rullar på som aldrig förr... [ironi].

Med Wille bytt så var det dags för att byta på Jonathan igen och sätta på honom långbrallor i stället för shorts. Det hade ju hunnit bli kallare ute såhär dags än vad det var kl 16 när vi påbörjat vårt ge-oss-iväg styr. Sen var det bara att ta tag i det ryggknäckande jobbet med att packa in oss alla och en överpackad babyväska i bilen och åkte ÄNTILIGEN mot kontoret.

Jag kommer ihåg när jag för läääänge sedan satt där på jobbet med en enkät och försökte redogöra för min tid och vilka uppgifter jag lagt tiden på. Jag vet att jag undrade hur så få uppgifter kunde tagit så lång tid, och då är jag ändå skapligt effektiv. Tiden liksom bara försvann. Jag har kommit underfund med att de är de små sakerna mellan uppgifterna som stjäl tiden. Små svarta tidshål som man inte märker eller ser, fyllt med saker som måste göras i syfte att tillslut nå sitt mål. Hitta matchande strumpor, sätta upp håret, dricka vatten, leta fram bilnyckeln, jaga Jonathan 5 varv runt köksön för att på på honom skorna, trösta Wille som är arg, kissa, hitta mina egna skor som Jonah tagit en av och lagt i köket, låsa dörren, gå tillbaka in och hämta Jonathans vatten, låsa dörren, gå tillbaka in och hämta Willes napp, låsa dörren, försöka koppla på blåtanden, stanna på vägen vi varje grävskopa vi ser då sonen ropar Gäkoka, Gäkoka, Gäkoka och blir jätteledsen när mamma försöker köra förbi...