Jodå, Jonathans alldeles egna uttal för farmor, bamse, lille skutt, skalman, katten jansson och husmusen. En sådan gullig sak är väl värt att dokumentera för framtiden.
Om mig
- mina2grabbar
- Jag som skriver den här bloggen är mamma till två underbara grabbar, Jonathan och William. Detta är min dagbok över mina upplevelser som 2-barns mor, mina söners utveckling och deras uppväxt i vår familj.
söndag 11 november 2012
tisdag 6 november 2012
Kraften bakom marknadsföring mot barn
Igår kväll fick Jonathan en leksakskatalog av farmor. Den blev snabbt populär och han satt vid bordet, i soffan och låg på skötbordet och bläddrade i sin katalog. Katalogen har skickats ut av ett leksaksbolag till hemmen nu inför jul till just för att man kan få idéer till vad man kan köpa i julklapp till sina barn.... trodde jag ja. I förmiddags blev vi varse varför dessa kataloger skickas ut.
Jonathan hade suttit i fåtöljen och bläddrat och tittat när han plötsligt reser på sig, går ut i köket och hämtar en sax ur kökslådan. Detta är första gången han själv hämtar en sax från en låda. Micke hann stoppa Jonathan och la tillbaka saxen. Jonathan gick då och hämtade katalogen och kom fram till mig, visade med handen att han ville ha ut bilden och sa "sissa ut".- Jaha, svarade jag, du vill att mamma ska hjälpa dig klippa ut bilden. "Jaaoh" svarade Jonathan, halvgråtandes, halvskrattandes. Jag hämtade saxen och klippte ut räserbilen ur katalogen, medans Jonathan fnittrade och skrattade exalterat. Jag gav bilden till Jonathan som blev.... förtvivlad. Vad nu då?! "Bilen", tjöt han, och försökte greppa om räserbilen med handen och dra ut den ur bilden. Åhhh, Micke, han trodde att själva bilen kunde komma ut ur bilden, sa jag till Micke som tittade med medlidande på Jonathan. Jag försökte förklara för Jonathan att det bara var en bild av en bil och att man var tvungen att åka till affären och handla bilen för att kunna leka med den hemma. "Lalla bilen", svarade Jonathan, fortfarande ledsen att han inte kunde leka med räserbilen på bilden. Den här scenen med gråt och upprördhet forsatte i alla fall en halvtimme med olika fordon från katalogen tills vi var på vippen att åka och handla en bil till Jonah. Det är just en sådan här situation leksaksföretaget vill skapa, sa Micke. De har verkligen "lyckats" med sitt syfte.
Jonathan hade suttit i fåtöljen och bläddrat och tittat när han plötsligt reser på sig, går ut i köket och hämtar en sax ur kökslådan. Detta är första gången han själv hämtar en sax från en låda. Micke hann stoppa Jonathan och la tillbaka saxen. Jonathan gick då och hämtade katalogen och kom fram till mig, visade med handen att han ville ha ut bilden och sa "sissa ut".- Jaha, svarade jag, du vill att mamma ska hjälpa dig klippa ut bilden. "Jaaoh" svarade Jonathan, halvgråtandes, halvskrattandes. Jag hämtade saxen och klippte ut räserbilen ur katalogen, medans Jonathan fnittrade och skrattade exalterat. Jag gav bilden till Jonathan som blev.... förtvivlad. Vad nu då?! "Bilen", tjöt han, och försökte greppa om räserbilen med handen och dra ut den ur bilden. Åhhh, Micke, han trodde att själva bilen kunde komma ut ur bilden, sa jag till Micke som tittade med medlidande på Jonathan. Jag försökte förklara för Jonathan att det bara var en bild av en bil och att man var tvungen att åka till affären och handla bilen för att kunna leka med den hemma. "Lalla bilen", svarade Jonathan, fortfarande ledsen att han inte kunde leka med räserbilen på bilden. Den här scenen med gråt och upprördhet forsatte i alla fall en halvtimme med olika fordon från katalogen tills vi var på vippen att åka och handla en bil till Jonah. Det är just en sådan här situation leksaksföretaget vill skapa, sa Micke. De har verkligen "lyckats" med sitt syfte.
Williams viktiga datum
Det händer saker så fort nu så jag känner att jag vill få ner några viktiga datum gällande Williams utveckling.
1) Dan innan han fyllde 8 månader (28/9) ställde han sig upp helt själv för första gången med hjälp av vardagsrumssoffan.
2) 3 dagar efter han fyllde 8 månader 1/10 lossnade krypandet framåt. Fram tills dess ålade han sig framåt, eller snarare drog sig framåt genom att ligga på mage, dra med händerna och skjuta på med fötterna. Oftast bara högerfoten och vänster stod rakt upp i luften.
3) 1/11 tog han sina två första alldeles egna steg framåt på flit.
4) 5/11 vinkade med avsikt för första gången, åt farmor och farfar när de skulle gå. (höger hand)
1) Dan innan han fyllde 8 månader (28/9) ställde han sig upp helt själv för första gången med hjälp av vardagsrumssoffan.
2) 3 dagar efter han fyllde 8 månader 1/10 lossnade krypandet framåt. Fram tills dess ålade han sig framåt, eller snarare drog sig framåt genom att ligga på mage, dra med händerna och skjuta på med fötterna. Oftast bara högerfoten och vänster stod rakt upp i luften.
3) 1/11 tog han sina två första alldeles egna steg framåt på flit.
4) 5/11 vinkade med avsikt för första gången, åt farmor och farfar när de skulle gå. (höger hand)
fredag 2 november 2012
Spännande utveckling
Det är verkligen hur coolt som helst att på så nära håll få se utvecklingen hos våra barn. Varje dag händer det något nytt och fascinerande. Det är ofta jag fylls av absolut förundran över de utvecklingssteg som kan ha tagits från den ena dagen till den andra. Mycket som händer i deras hjärnor och kroppar när de sover.
I princip varje kväll avslutar Micke och jag med att berätta om något händelserikt från dagen med barnen för varandra. Det är inget planerat utan mer ett behov att få dela med sig av sin upplevelse. Och, inte att förneka så är det ju skönt att få somna med ett leende på läpparna och en oändlig tacksamhet i hjärtat för de två små liv som vi blivit anförtrodda att ta hand om.
När man tänker ett steg längre så var det ju ändå bara ett "ögonblick" sen man själv var i den åldern och gick igenom samma utveckling som våra grabbar nu går igenom. Hur upplevde våra föräldrar den tiden? Reflekterade de över deras små barn på samma sätt som vi gör? Eller var det annorlunda för 40-talisterna? Här om dagen frågade jag pappa på skoj "var världen svart-vit när du växte upp?". Det var en annan tid, ett annat förhållningssätt, en annan förväntan på tillvaron och samhället. Världen var kanske lite mera "svart-vit" då.
Vad gäller utveckling så var jag på BVC med Wille igår. Han mätte 76 lång, vilket är genomsnittslängden för en 12-månaders bebe. Han blev ju 9 mån nu den 29 e. Vikten kommer jag inte ihåg just nu men låg runt 9,8 kg.
torsdag 11 oktober 2012
Flaskpremiär
Idag har varit en händelserik dag. Dels har Jonathan sett två flygplansavgångar, ett på fm och ett på em. Han tycker det är Jättespännande. Eftersom vi ska åka till Turkiet på semester så var Micke så klok att han gjort en poäng i att åka så ofta han kan med Jonathan till flygplatsen för att det inte ska bli en skrämmande upplevlese. Nu pratar Jonathan oavbrutet om att vi ska flyga flygplan till Turkiet.
Sen har vi varit och lekt hos farmor, farfar och Sisa (faster).
Efter middasluren åkte vi en sväng för att dels låta Jonathan bada och sen gå en promenad i den fina kvällssolen med farmor och farfar. Jonathan hade jättekul i det 29gr vattnet. Både farfar och Micke vadade i med byxorna på tillsammans med Jonathan som invigde sina nya byxor. Båtarna fick följa med ner i poolen och när bollen plockades fram blev Jonah modigare och vågade sig längre bort från poolkanten. Helt plötsligt faller han och får en reäl kallsup. Micke var ju precis bredvid så det var ingen fara, men vi kände ändå att det var färdigbadat för denna gång eftersom han hade börjat bli blå om läpparna. Trots kallsupen höll inte Jonathan med utan ansåg att det var roligare i vattnet än på land. Vi fiskade upp vårt skakade lilla asplöv trots protester och bylsade på honom flera lager för att han snabbt skulle bli varm igen.
Väl hemma var båda grabbarna jättetrötta. Under tiden Micke duschade av Jonathan kloret så gjorde jag en flaska välling och beslutade att göra en även åt William. Han har ju inte tagit flaskan vid tidigare försöka så hade visserligen inga förhoppningar att det skulle fungera denna gången heller. Samtidigt måste jag ju fortsätta försöka. Förr eller senare funkar det väl, tänkte jag. I det här fallet blev det förr och inte senare. Helt plötsligt fattade han och drack 60 ml innan han tyckte det räckte för denna gång. Underbart och äntligen! Bra jobbat William!
Skötbordsbrottningen med William gick som vanligt förutom en ny händelse; han ställde sig på alla fyra. Som vanligt rullade han runt till mage och under tiden jag tvättade honom under hakan så reste han sig till krypposition. Gäller att va med. Den här grabben skulle lätt kunna ramla av skötbordet med den nivå av aktivitet han håller medan han "ligger" där.
Jag vet inte om det var pga tänderna eller magknip från vällingen, men medan Jonathan slocknade som en stock så gallskrek William sig själv till sömns. Det var Jättesynd om honom. Inget hjälpte. Det märktes tydligt att han var ledsen för att han hade ont men inget jag gjorde tröstade honom. Till slut la jag honom i sängen igen, på sidan och bankade frenetiskt i rumpan. Tanken slog mig, "tänk om han är gluten el lactos intolerant!?" "Måste hålla det under uppsikt!"
Av det rytmiska klappandet i rumpan lugnade han till slut ner sig. När han väl hade somnat kändes det som om jag fått tennisarmbåge. Vad gör man inte för sina små.
Sen har vi varit och lekt hos farmor, farfar och Sisa (faster).
Efter middasluren åkte vi en sväng för att dels låta Jonathan bada och sen gå en promenad i den fina kvällssolen med farmor och farfar. Jonathan hade jättekul i det 29gr vattnet. Både farfar och Micke vadade i med byxorna på tillsammans med Jonathan som invigde sina nya byxor. Båtarna fick följa med ner i poolen och när bollen plockades fram blev Jonah modigare och vågade sig längre bort från poolkanten. Helt plötsligt faller han och får en reäl kallsup. Micke var ju precis bredvid så det var ingen fara, men vi kände ändå att det var färdigbadat för denna gång eftersom han hade börjat bli blå om läpparna. Trots kallsupen höll inte Jonathan med utan ansåg att det var roligare i vattnet än på land. Vi fiskade upp vårt skakade lilla asplöv trots protester och bylsade på honom flera lager för att han snabbt skulle bli varm igen.
Väl hemma var båda grabbarna jättetrötta. Under tiden Micke duschade av Jonathan kloret så gjorde jag en flaska välling och beslutade att göra en även åt William. Han har ju inte tagit flaskan vid tidigare försöka så hade visserligen inga förhoppningar att det skulle fungera denna gången heller. Samtidigt måste jag ju fortsätta försöka. Förr eller senare funkar det väl, tänkte jag. I det här fallet blev det förr och inte senare. Helt plötsligt fattade han och drack 60 ml innan han tyckte det räckte för denna gång. Underbart och äntligen! Bra jobbat William!
Skötbordsbrottningen med William gick som vanligt förutom en ny händelse; han ställde sig på alla fyra. Som vanligt rullade han runt till mage och under tiden jag tvättade honom under hakan så reste han sig till krypposition. Gäller att va med. Den här grabben skulle lätt kunna ramla av skötbordet med den nivå av aktivitet han håller medan han "ligger" där.
Jag vet inte om det var pga tänderna eller magknip från vällingen, men medan Jonathan slocknade som en stock så gallskrek William sig själv till sömns. Det var Jättesynd om honom. Inget hjälpte. Det märktes tydligt att han var ledsen för att han hade ont men inget jag gjorde tröstade honom. Till slut la jag honom i sängen igen, på sidan och bankade frenetiskt i rumpan. Tanken slog mig, "tänk om han är gluten el lactos intolerant!?" "Måste hålla det under uppsikt!"
Av det rytmiska klappandet i rumpan lugnade han till slut ner sig. När han väl hade somnat kändes det som om jag fått tennisarmbåge. Vad gör man inte för sina små.
onsdag 19 september 2012
Dags för inskolning - 2a dagen på förskolan
Nu har det alltså dragit igång. Vi började Jonathans inskolning på förskolan i måndags. Igår blev vi tvungna att ställa in pga att jag var riktigt risig med reäl feber så fick pappa och Jonathan stanna hemma för att se efter Wille. Idag gick de eftersom jag kände mig lite bättre.
11 grader och kraftig blåst, 9 barn, 2 fröknar - ut i skogen. Det var bara Jonathan och en flicka till som hade mössa. Ett barn hade bara en tunn fleece tröja över sin innetröja. Inget som helst vindskydd mao. Fröknarna och Micke frös, finns det då inget sambandsteoretiskt tänkande hos de där fröknarna att "hmmmm jag fryser, kanske barnen fryser som inte har mycket hår på skallen och ändå ingen mössa!?" Fröknarna hade berättat för Micke att barnen får klä sig själva och det de klär på sig får de ha på sig. VA!!!! Är det bara jag och Micke som reagerar illa mot det eller finns det fler där ute? En flicka hade tagit på sig stövlarna på fel fötter. Småsak kanske, men låt säga att hon gör det varje gång de går ut, i flera timmar, i det här läget när deras små fötter fortfarande formas så kan det skapa problem för henne fram genom livet. Jag kommer från en fotproblemsfamilj så det känns som om jag vet lite om det.
Det är jättekul att Jonathan får träffa andra barn och få uppleva och lära sig nya saker. Det vill vi inte ta ifrån honom. Men, pedagogiken är ju inte samma på alla förskolor. Just den här vansinniga pedagogiken känns som om de (förlåt i förväg) dragit ur röven. Faktiskt. Låter jag upprörd? Jo, men det kan nog stämma. Detta är våran lilla guldklimp och för oss att se att fröknarna behandlar de andra små 2-åringarna med sådan oaktsamhet så vet vi ju att Jonathan kommer utsättas för samma sak. Svårt. Efter inskolningen, så får vi nog ta ett prat med föreståndaren, och är det så att vi inte ser på detta med samma ögon så får vi ta ur honom ur just denna förskola och leta efter annan. Så känns det just nu.
Förskolan har en hemmasnickrad brandbil som barnen kan sitta i och klättra på. Jonathan älskade givetvis denna, och har inte pratat om annat sen i måndags. Den har, enligt Micke, potentiellt livsfarliga säkerhets brister som han absolut inte uppskattade. Givetvis hittade lille Jonah en av de säkerhetsbristerna. Han föll handlöst mot en oslipad kant och slog ett djupt jack i ansiktet en 1/2 cm ovan överläppen på hans högra sida. Så, när de kom hem ringde Micke till BVC och fick åka raka vägen dit med Jonathan för en undersökning. Det behövdes ingen åtgärd. Det kommer bli ett ärr som förhoppningsvis bleknar bort. Annars får han väl en lite ersättning från försäkringsbolaget. Vi har bilddokumenterat såret så man specifikt kan påvisa datum och var i ansiktet det sitter. Lilla gubben. :-(
11 grader och kraftig blåst, 9 barn, 2 fröknar - ut i skogen. Det var bara Jonathan och en flicka till som hade mössa. Ett barn hade bara en tunn fleece tröja över sin innetröja. Inget som helst vindskydd mao. Fröknarna och Micke frös, finns det då inget sambandsteoretiskt tänkande hos de där fröknarna att "hmmmm jag fryser, kanske barnen fryser som inte har mycket hår på skallen och ändå ingen mössa!?" Fröknarna hade berättat för Micke att barnen får klä sig själva och det de klär på sig får de ha på sig. VA!!!! Är det bara jag och Micke som reagerar illa mot det eller finns det fler där ute? En flicka hade tagit på sig stövlarna på fel fötter. Småsak kanske, men låt säga att hon gör det varje gång de går ut, i flera timmar, i det här läget när deras små fötter fortfarande formas så kan det skapa problem för henne fram genom livet. Jag kommer från en fotproblemsfamilj så det känns som om jag vet lite om det.
Det är jättekul att Jonathan får träffa andra barn och få uppleva och lära sig nya saker. Det vill vi inte ta ifrån honom. Men, pedagogiken är ju inte samma på alla förskolor. Just den här vansinniga pedagogiken känns som om de (förlåt i förväg) dragit ur röven. Faktiskt. Låter jag upprörd? Jo, men det kan nog stämma. Detta är våran lilla guldklimp och för oss att se att fröknarna behandlar de andra små 2-åringarna med sådan oaktsamhet så vet vi ju att Jonathan kommer utsättas för samma sak. Svårt. Efter inskolningen, så får vi nog ta ett prat med föreståndaren, och är det så att vi inte ser på detta med samma ögon så får vi ta ur honom ur just denna förskola och leta efter annan. Så känns det just nu.
Förskolan har en hemmasnickrad brandbil som barnen kan sitta i och klättra på. Jonathan älskade givetvis denna, och har inte pratat om annat sen i måndags. Den har, enligt Micke, potentiellt livsfarliga säkerhets brister som han absolut inte uppskattade. Givetvis hittade lille Jonah en av de säkerhetsbristerna. Han föll handlöst mot en oslipad kant och slog ett djupt jack i ansiktet en 1/2 cm ovan överläppen på hans högra sida. Så, när de kom hem ringde Micke till BVC och fick åka raka vägen dit med Jonathan för en undersökning. Det behövdes ingen åtgärd. Det kommer bli ett ärr som förhoppningsvis bleknar bort. Annars får han väl en lite ersättning från försäkringsbolaget. Vi har bilddokumenterat såret så man specifikt kan påvisa datum och var i ansiktet det sitter. Lilla gubben. :-(
5e tanden på väg
Idag upptäckte jag Williams 5e tand på väg. Bottenkäken på hans högra sida om de två små som redan kommit. Jag hade precis gett honom lunch. Nöjd och glad joddlade han för FULL HALS och det var i samband med det som jag såg den lilla, lilla sprickan i tandköttet. Vad fort det går nu. O jag som inte lyckats sluta amma. Det sprätter i hela kroppen på honom och han blir överförtjust när det är dags för bröstet. Hur kan man säga nej till det? Det kanske jag gör snabbare än snabbast dock efter första onda bettet. Jag har fått några små tjuvnyp hittills, men inget som fått mig att skrika till än. Så, så länge som han efterfrågar att bli ammad så fortsätter jag. Jonathan tappade intresset själv när han var ganska exakt 7 månader. Wille har ju passerat det stadiet. Det kommer när det kommer, alla barn är olika.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)